Knäppar på lyran/Wisa

←  Lappri, eller konsten att repa sig

Knäppar på lyran av Elias Sehlstedt Visa

Perukmakar-Visa  →

Wisa.

Har du glömt mig redan,
Har du löftet glömt?
Kan väl någon annan
Älska dig så ömt? . . .

Öfver jorden glödde
Vårens himmel klar:
Vårens första blomma
Nannas kärlek var.

När som våren skänkte
Jorden blommorne,
Gaf hon mig sitt hjerta —
Kan man mera ge?

Men när våren hade
Knappast blommat ut,
Gaf hon åt en annan
Hvad hon gett förut.

Svekets törne grodde
Under kindens ros:
Trohet är en fjäril,
Rymmer snart sin kos!