1.
Är nå'n syndig lusta til,
Som på mig ej winner?
Tänka hwad jag tänka wil,
Synd sig med infinner.
Tala hwad jag tala må,
Tungan mig förråder.
Jag må ligga, gå ell stå
Synden wid mig låder.
2.
Hjertat är så hårdt som sten,
Aldrig är jag nöjder.
Aldrig är min wilje ren,
Ell' för JEsu böjder.
Mig hans död til tro ej rör,
Ej hans kärlek heller.
Lika godt hwad han mig gör,
Det alt lika gäller.
3.
Andra själar fatta mod,
När hans röst hon höres.
Andra smälta af hans blod.
Hela hjertat röres
Utaf kärlek, fröjd och frid,
När de se hans pina;
Men mig qwälja all min tid
Gamla synder mina.
4.
JEsu, andra ära dig,
Om din kärlek sjunga;
Men när jag tilreder mig,
Bunden är min tunga;
Andra aldrig glömma bort
Suckar till dig sända;
Men den tid är alt för kort
Jag kan få anwända
5.
Jag mig föresätta plär
Ej mot samwet göra;
Men så snart tilfälle är
Låter mig förföra.
Jag, som lyda wil GUDs Lag,
Och ej straff förtjena,
Hjertat plär til kötts behag,
När det gäller, läna.
6.
All begärelse som är
Mig til ondt nu retar.
Lydnan des, som förr war kär,
Nu mot samwet stretar:
Ty har jag alsingen ro
Uti GUD ell werlden:
Nåden kan jag hwarken tro
Ell' ha frid i flärden.
7.
Skal nu då mit öfwerdåd
Ewigt mig få stjelpa?
Nej, än är et enda råd,
Som kan åter hjelpa:
Falla dig, Guds Lam, til fot,
Be du dig förbarmar;
Du tar syndare ju mot
Med utsträckta armar
8.
Ty är, JEsu, mit begär,
Dig om nåd at tigga,
At dit blod mig twager skär,
Och at jag får ligga
Wid dit korsz et nåde-hjon,
Där se synder mina
Bli förlåtna för Guds Thron,
För din död och pina.
9.
Låt mig bli min otro qwitt.
Gif mig af dig styrka.
Ack! förändra hjertat mit,
At dig härmed dyrka:
At min tro må bära frukt
Och dig sann bewisa.
Lär mig lyda Andans tukt
Och dig ewigt prisa.
