Aftonbön (Karlfeldt)

Jag vill till ro mig lägga
i nattens svala sköt
och stilla tankar dägga
ur allt vad jag led och njöt.

Av allt jag älskar och hatar,
av sol och is, en flod
skall kvälla, som hugnar och matar
mitt hjärta med hälsans blod.

Som örnens ungar få vila
från jagandets heta dag,
skall månljus barmhärtighet sila
hit ner och himmelskt behag.

Jag är ett barn av natten
och tarvar dess modersbröst.
Nu sova land och vatten.
Bedrövade värld, hav tröst!