1.
Bort i qwäljesamma tankar,
Som beswären hjertat mit.
JEsu, hjelp mig kastar ankar
På din död, at jag blir qwitt
Sorg och all melankoli;
Gör mig från min oro fri.
Stilla du min sorg och qwida.
Göm min nöd uti din sida.
2.
Hwi skal sjelfwer kränka,
Där dock JEsus har mig kär?
jag wil häldre såled's tänka:
Satan, du må ha beswär
Utaf sorg; du är ej döpt,
Du är ej, som jag, friköpt:
JEsus geck för mig i döden;
Men du sitter uti nöden.
3.
JEsus skal mig mer då gläda,
Än all jordens silf och gull;
Han mig i sin skrud wil kläda:
Han mot mig är kärleks-full.
Om all werldens gunst och gods
På en gång stod mig til bods,
Wil jag dock det alt förakta:
Endast efter JEsum trakta.
4.
Lifwet är mig skänkt och gifwit,
Däraf jag mig fröjda kan.
Mig är utaf nåd tilskifwit Alt hwad JEsus gjort, hwart gran:
Alt hwad JEsus kallar sit,
Blifwer genom trona mit.
Uti JEsu kan jag hinna
Synd och Satan öfwerwinna.
5.
JEsus då min sorg wäl lindrar;
Ty hans dyra kärleks blod
All fördömelse förhindrar.
Han min sak hos GUD gör god.
Jag är wisz, at du GUDs lam
Led för mig på korszens stam,
Och at GUD mig wil förskona,
Ty du mond' min synd försona.
6.
Ej skal satan mig nu skräcka,
Fast han ingen möda spar,
At hos mig all ång'st upwäcka,
Och ha mig i otro qwar.
Jag nu honom swara kan:
JEsus är den starke man,
Som dig hafwer öfwerwunneit
Och med mörksens kädjor bunnit.
'7.
Ifrån alla mörksens skarar
Har mig JEsus frälst förwist:
Han mig med sit blod förswarar
Ifrån satans wåld och list.
Frukta dig ej mer, min själ;
Borrt med alt hwadsom dig qwäl;
JEsus frälsat af all wåda;
Lät man honom ensam råda.
8.
Döden kan mig ej fördärfwa;
Fast jag genom den skal gå.
JEsus månd' mig lif förwärfwa,
At jag skal hel glad upstå.
JEsus har all dödsens magt
I sin död få nederlagt,
At han är min glädje worden,
Och mig för til himla-borden.
9.
JEsu, du som själen fröjdar
Sänd mig Fröjde-Anden din,
Som af hjertat gör mig nöjder
Och upfriskar andan min.
Söte JEsu, gif mig tröst
I mit ångestfulla bröst:
Låt mig i din blod-sår gömmas: Låt dit korsz af mig ej glömmas!
10.
Gif, at jag din sötma röner;
Låt mig roligt samwet få: Tron föröka, hör de böner,
Som ifrån mit hjerta gå.
Låt din söta nådes röst
Mig försäkra, jag är löst.
Uti tron dit blod mig wisz,
Så får sorgse själen lika.
11.
Låt mig tålamod förspörja,
När som du mig risa må.
Låt mig öfwer synden sörja,
När jag råkar från dig gå.
Låt mig i dit dyra blod
Sänka synd och öfwermod
Låt mig ej försagder blifwa:
Men dig Jesus, äran gifwa
12.
JEsu, låt mig icke falla.
Håll mig med din nådes-hand
Jag wil dig min broder kalla
Låt mig blifwa blifwa wid dig wand.
Hjelp mih nu all ång'st och nöd,
Frukten all för dom och död,
I din dödskraft öfwerwinna,
Trones ändalyckt sist finna!
