Dig allena vare ära

1.
Dig allena vare ära
Världars Konung, härars Gud.
Från din tron, den himlar bära
Evigt klädd i ljusets skrud
Du din allmakts spira sträcker
Till ett rike utan gräns.
I din höghet, som förskräcker
Dock din mildhet ses och känns.
2.
Vid din allmakts varde bliva
Världar, himlar, hav ovh jord;
Då du gräns för dem vill skriva,
Fordras blott ett enda ord.
Alla varelser försvinna
Vid din vink, som allt förmår;
Himlar fly och världar brinna:
Allt till intet återgår.
3.
Du, o Gud, om du behagar,
Ändra kan naturens bud.
Blott för oss de äro lagar,
Icke lag för dig, o Gud.
Då en blick ditt öga sänder,
Alla krafters motstånd flyr
För den makt med fria händer,
Som allt världens öden styr.
4.
Du, då våld och list bereder
Dygdens undergång och fall,
Ondskan till det målet leder,
Där dess bölja stanna skall.
Du, då dygdens vänner bäva,
Med osynlig hand förstör
Farorna, som kring dem sväva,
Och till lugn dem återför.
5.
Giv, o Gud, mig ljus och styrka
Att i tron dig hålla kär
Att med heligt hjärta dyrka
Dig som Gud och Fader är.
Låt mig nöjd din kärlek skåda
Lik din sol, var morgon ny
Och i all min nöd och våda
Till din makt med glädje fly.