Diskussion:Nils Annerssas vise
|
Då författaren avled 1895 och verket publicerades första gången före 1 januari 1929 är verket fritt enligt svensk och amerikansk upphovsrätt. |
Ja fråger fan ätter Harrgåls-Ola = Nils Annerssas vise. Jag sökte efter Nils Anderssons visa, vilket också är undertiteln i Ny Visbok af B. C.. Detta är ett exempel på onödigt dubbelarbete.217.210.241.5 31 maj 2008 kl. 04.39 (CEST)
- De två texterna kommer från två olika källor, Nils Annerssas vise troligen från Dahlgrens egen utgåva Viser på varmlanske tongmåle och Ja fråger fan ätter Harrgåls-Ola från Filikromen. Visst kan det tyckas vara onödigt dubbelarbete då texterna är i stort sett samma men jag tycker ändå att skillnaderna i ortografi och fotnoter kan motivera att båda versionerna bör finnas kvar.--Thurs 2 juni 2008 kl. 00.56 (CEST)
- Ja, visst kan det finnas flera versioner av samma text. Bara läsare lätt kan få klart för sig, att det finns flera versioner. Men nog kändes det snopet att ha jobbat med texten och i efterhand finna att "men den fanns ju redan!" En och samma text i olika versioner bör väl knytas ihop på något vis ändå. Jag vet inte heller om Dahlgrens Viser kan klassificeras som skillingtryck. Var går gränsen mot folkvisor? Dahlgren nedtecknade väl inte Värmlänningarna? jag har alltid sett det som ett sjävständigt konstnärligt verk av en skicklig poet.217.210.241.5 2 juni 2008 kl. 02.44 (CEST)
- Filikromen är samlade visor som Axel I Ståhl (Ludvig Theodor Öberg) gav ut i häften. Många av dem är av Fredrek på Rannsätt (F. Dahlgren). Visorna har han hört sjungas av gatusångare (Filikromen var en gatusångare i Stockholm). Bondeson hämtade in sina visor vid läkarbesök. Ofta från jungfrun i hemmet. Lennart Kjellgren hörde många visorna sjungas av sin egen mor. Dessa visor är från den muntliga traditionen. Fredrik Dahlgren skrev också Värmlänningarna - men det är en annan historia. Min tanke är att Wikisource skall samla upp redan publicerade texter. Filikromen, Bondeson och Kjellgren är auktoriserade samlare. Varför inte ställa frågan till Svenskt Visarkiv vad skillingtryck är. user:Minata 2 juni 2008 kl. 16:08 (CEST)
- Ja, visst kan det finnas flera versioner av samma text. Bara läsare lätt kan få klart för sig, att det finns flera versioner. Men nog kändes det snopet att ha jobbat med texten och i efterhand finna att "men den fanns ju redan!" En och samma text i olika versioner bör väl knytas ihop på något vis ändå. Jag vet inte heller om Dahlgrens Viser kan klassificeras som skillingtryck. Var går gränsen mot folkvisor? Dahlgren nedtecknade väl inte Värmlänningarna? jag har alltid sett det som ett sjävständigt konstnärligt verk av en skicklig poet.217.210.241.5 2 juni 2008 kl. 02.44 (CEST)
- Tack för spridningen av kunskapen om detaljerna. Jag var på Musikhistoriska muséets utställning om Skillingtryck för några år sen. Mitt intryck blev då, att denna sångtradition skilde sig från visor och folkvisor, ungefär som kvällspressen och Hänt i veckan skiljer sig från skönlitteratur. Skillingtrycken var liksom äldre tiders "Se och Hör" och nyhetsrapportering. Visorna däremot en profan version om livets olika innehåll. Skillingtrycken mer "dagsaktuella". I vilken mån Björn Cedergren var auktoriserad eller inte, vet jag inget om. Jag har Ny Visbok af B. C., som tycks vara en samling sång- och vistexter ovan gräsrotsnivå. Jag tror inte B. C. själv var ute och samlade texter. Urvalet han gjorde är väl inte helt dåligt i alla fall. Fast han "moderniserade" ju språket varför en del av det vermlendske tongemålet går förlorat? På nå't vis bör vi=src väl i alla fall knyta samman de olika versionerna? 217.210.241.5 3 juni 2008 kl. 07.07 (CEST)
- Jag tror knappast att det finns någon allmänt vedertagen definition varken för folkvisor eller för skillingtryck och det finns nog visor som kan kategoriseras som båda. För att citera Märta Ramsten i Folkmusikboken [1] "Termen "skillingtryck har - populärt - men egentligen oriktigt blivit beteckningen på en visgenre, nämligen den sentimentala, berättande visan från 1800-talets andra hälft med kärlek och ond bråd död som huvudmotiv.", men skillingtrycksmaterialet är mycket större än så och inkluderar såväl andliga visor som Bellman och medeltida ballader. Till slut är det nog upp till de som kategoriserar att avgöra vilka kategorier som är lämpliga. Tycker man inte att någon av kategorierna passar in är det kanske lika bra att bara kategorisera den som sångtext tills vidare.--Thurs 5 juni 2008 kl. 00.36 (CEST)
- Tack för spridningen av kunskapen om detaljerna. Jag var på Musikhistoriska muséets utställning om Skillingtryck för några år sen. Mitt intryck blev då, att denna sångtradition skilde sig från visor och folkvisor, ungefär som kvällspressen och Hänt i veckan skiljer sig från skönlitteratur. Skillingtrycken var liksom äldre tiders "Se och Hör" och nyhetsrapportering. Visorna däremot en profan version om livets olika innehåll. Skillingtrycken mer "dagsaktuella". I vilken mån Björn Cedergren var auktoriserad eller inte, vet jag inget om. Jag har Ny Visbok af B. C., som tycks vara en samling sång- och vistexter ovan gräsrotsnivå. Jag tror inte B. C. själv var ute och samlade texter. Urvalet han gjorde är väl inte helt dåligt i alla fall. Fast han "moderniserade" ju språket varför en del av det vermlendske tongemålet går förlorat? På nå't vis bör vi=src väl i alla fall knyta samman de olika versionerna? 217.210.241.5 3 juni 2008 kl. 07.07 (CEST)