Domareregler av Olaus Petri

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Domareregler
av Olaus Petri
Ur "Samlade skrifter af Olavus Petri" (1914 - 1917) red. Bengt Hesselman 4:de bandet, s 299 Projekt Runeberg

Domare embete[redigera]

EN domare skal forst besinna, at han är en Gudz befalningsman, och thet embete han förer, thet hörer Gudhi til, och icke honom sielffuom, och therföre hörer ock domen som han förer eller affsägher Gudhi til, effter thet han affsagder warder j Gudz embete på Gudz wegna, så at thet är wisseligha Gudz dom, och icke menniskios dom, Och ty ligger Domarenom macht vppå, at han seer sigh wijsligha före, at han icke på Gudz wegna dömer en falsk dom. Ty Gudh wil haffua rett och icke orett, Och ther en Domare weet sigh döma en falsk dom, ther dömer han sigh til en ewigh fördömelse, effter thet han misbrukar Gudz befalning, til offuerwold och orett, som til rett aff Gudhi insatt är. Men ther han haffuer wilia til at döma rett, och ransaka grant effter sitt yttersta förstånd om retten, ock kan doch icke för sijn oförståndigheet skul finna på retten, och sägher så en falsk dom, så haffuer han noghon vrseckt, at han är kommen på then falska domen, emoot sin wilia, och aff wådha, och icke aff berådt modh, Och om ther skal gå straff effter, tå bör thet wara wådha boot.

Effter thet at en Domare förer Gudz befalning til at döma rett, therföre bör honom aff alla macht winleggia sigh ther om, at han weet hwadh rett är, Ty at såsom then icke tienar för en predicant som icke weet huadh j scrifftenne står, och huadh grunden och meningen är ther vthi. Så tienar han icke för en Domare som icke weet huadh j laghen står, eller huadh hon innehaller, och huadh grund och mening ther vthi är, och huru the brukas skola. Och therföre stå the farligha, och göra vppenbarligha orett, som skicka them vth för domare som intet förstånd haffua. För ty huru skal han döma rett, som icke weet huadh rett är. Och the som sådana oförståndigha domare vthskicka, skola fruchta sigh, at the bliffua wist deelachtighe medh j the falska domar som affsagda warda. Så föra ock the sigh j stoort obestond som tagha sigh Domare embete vppå, och kunna thet icke bestå.

Så skal ock Domaren tenckia ther vppå, at såsom han är sielff Gudz befalningsman, så hörer ock folket som han döma skal, Gudhi til, Så at han medh Gudz och icke sin eghen befalning och embete, skal döma Gudz och icke sitt eghit folk

Teslikes skal han ock besinna, at domare embete är för then menigha mandz besta insatt, och icke för domarens eghit besta, och therföre skal han thet bruka then menigha och icke sigh sielff til godho, än tå at thet är honom ock sielffuom til godho, när thet rett brukas, Doch skal han jw sökia thet menigha besta medh embetet, och ey sitt eghit, Ty Domaren är för then menigha man skuld, och icke then menighe man för Domarens skuld.

Och aff thet som nu sagdt är, kan man clarligha merckia, at the stå farligha för Gudhi som driffua alt laghen ther effter, at the skola få stoor saköra, Ty laghen är icke giffuen för saköra skuld, vtan för rett skuld, then menigha man til nytto och gagn, och icke til olagligh beskatning, skadha och förderff, Och the fogdar och befalningsmän som alt fara ther effter, at the skola dragha theras Herra storan saköra tilhanda, the äro theris Herra skadeligaste fiender, För ty thet som så orettferdeligha sammanleggis, thet dragher bort alt thet som Herren haffuer sielff rettferdeligha samman lagdt. Och therföre haffuer Herren ingen så skadelighan fienda, som sådana hans egna fogdar äro, En orettferdigh pening, dragher tiyo rettferdigha bortt medh sigh, och therföre kan ingen göra Herranom storre skadha, än at han läter komma orettferdigan saköra in j hans fatebwr. För ty alt thet rettferdigan godz som ther inne är, thet dragher han vth medh sigh, Och som man säya pläghar, Thet skal wara låås som skal kunna halla inne en orettferdigh pening. Och thet som orett fåås, thet medh sorghom förgåås. Saken ther til är, När Gudh, som Domare embetet insatt haffuer, seer at thet begynnar så komma j misbruk, at man söker sitt eghit gagn ther medh, som man skulle sökia thet menigha besta medh, och brukar thet til at göra öffuerwold medh, som öffuerwold skulle affwärias medh. Så läter han tå komma thet ther til, at ther wij meente haffua gagn aff, ther få wij aldra största skadhan aff. Och så vpwecker Gudh oss örligh och krigh, eller andra skadeligha bekostningar, ther bådhe rettfångit godz och orettfångit moste förspillas, och ther skeer oss rett vthinnan, medhan wij bruke itt annat sett och mening, och dragha ther peninga in medh. Så moste the komma som öffuerwold göra på oss igen, at thet tå moste j öffuerwold vthleggias, som medh öffuerwold indraghit är. Then icke troo wil, han moste aff förfarenheten thet förnimma, Gudh later öffuerwold intit ostraffat bliffua, besynnerligha när som the thet göra, som på theres embetis wegna thet affwäria skola. Therföre må hwar och en Herre see sigh wijsligha före, hwem han vthsender för befalningsman eller fogda. Och må han wel säya så til honom, Faar vth, och war migh troo och huld, och lät migh ingen orett pening komma tilhanda. Och thet ware nu sagdt om them som Laghen wrengia effter sakörar. För ty om lagligh och skäligh saköre är thet icke förståndandes. All lagh skola wara för thet menigha besta skuld, Och therföre tå laghen bliffuer skadelighen så är thet icke mera lagh, vthan olagh. En godh och beskedeligh Domare, är bättre än godh lagh. Ther en ond och orettwijs domare är, ther hielpa godh lagh litet wara lagh. Ther rett och skääl icke är, ther kan icke heller wara lagh. Ty för the skääl skuld som hon haffuer medh sigh, gillas hon. All lagh bör medh beskedeligheet warda driffuin. För ty högsta rett är högsta orett, och moste nådhen wara medh retten.

Laghen gillar icke alt thet som hon icke straffar, Ty at all mishandel kan icke vpreknas j Lagbokenne. J all lagh skal Domaren achta huadh hans vpsåt war som laghen giorde, annars kan laghen warda misbrukat. Thet menigha mandz besta, thet är vppersta Laghen, Och therföre thet som finnes them menigha man til nytto wara, thet bör reknas för lagh, än tå at bescriffuen lagh annorledhes kan halla. Landzens sedh, när han haffuer icke oskäl medh sigh, bör han reknas för lagh.

Osedher bör ingom hielpa. Thet är, Jngen kan hielpa sigh ther medh, at han segher monga så göra som han giordt haffuer, effter thet finnes wara emoot laghen.

Allmennelighe Ordsedher brukas offta för almenneligh lagh, huilka ock så lagh äro, Sådana som thesse äro.

  • Then ther går j borghan, han går j bettalan.
  • Hött är medh ingo bött.
  • Affwundzman skal icke witna.
  • Förord bryta lagh.
  • Olagha fång är ofång.
  • Man skal icke bättra ondt medh halffuo wcrre.
  • Jngen kan wara Domare vthi sijn eghen saak.
  • Effter ens mandz taal skal ingen dömas.
  • En ährelöös man bör icke witna.
  • Then ther slår han bryter.
  • Wold är icke landz rett.
  • Thet är icke alt sant som är sanno lijkt.
  • Hwar ock en är sin weeldes wen. T
  • het man gerna seer, thet witnar man gerna medh.
  • Then icke haffuer fää, han böte medh krop.
  • Then ey haffuer soo, han böte medh koo.
  • Kend saak är så godh som witnat.
  • Giord gerning haffuer ingen wendning.
  • Ther en bryter medh, ther skal han bättra medh.
  • Okendom manne giffs icke witzord.

Och monga andra sådana vppenbara och allmenneligha Ordspråk plägha brukas för Lagh, så at ther må dömas effter. För ty sådana allmenneligha Ordsedher, äro som andra reglor, ther laghen är vthdraghen aff, huilka en domare bör at weta.

  • Thet konung medh skälom wil, thet reknas för lagh.
  • Thet then menige man samtycker, thet skal reknas för lagh.
  • Then gör emoot laghen som gör emoot lagsens mening, äntå han synes göra såsom orden lydha j laghen.
  • Och skeer mykit her j Suerige, ther man wrenger laghen effter sakörar, och icke achta hans mening som Laghen giorde. Weeld och affuund gör här ock mykit.
  • All lagh är insatt för rett och skäl, och icke för peninga skuld.
  • Ther man icke haffuer bescriffuen lagh vppå, ther skall man bruka landzens skäligha sedwenio för lagh och döma ther effter.
  • Lijka brutt haffuer lika straff, och ther före skal man icke see ther effter, at en är fattigh eller rijk, vtan straffa så then ena som then andra, ther lika brutt äro.

Domaren skal tala sachtmodeligha medh them som j retten komma, ty annars warder han mistenckt at han icke skal döma rett, Och then mistancken får han til honom som illa tiltalat warder. För ty at man skal ther warda bannat eller illa tiltalat är man icke tijtt kommen, vtan til at sökia sin rett. Men ther saken så begiffuer sigh at noghon parten moste straffas medh ord, tå skal thet skee när saken är ransakat, och domen är affsagder, och icke förr.

När Domaren sitter för retta, skal han icke wara wredh på noghon parten. För ty wredhen förblindar honom, at han icke besinna kan huadh rett är vthi sakenne.

Domaren skal icke wara för hastigh til at döma för än han sakena wel begrundat haffuer. Ty en hastigh dom är seldan rett. Jngen ting är domarenom så mykit aff nödhenne som beskedeligheet at han weet när han skal wara streng, och när han skal wara mild j laghen, Ty at alt straff bör wara til förbättring.

Domaren skal icke wara förhastigh til at noghors mans ähra och godha rychte förkrenckia, eller så at han förkrenckt warder, Och therföre göra the ganska illa och skadeligha, Ja, ock stoor orett ther til medh, som komma en godh och oberychtat man eller qwinno j vppenbara roop eller rychte, och leggia honom eller henne lagh före på thet the kunna få sakörer ther medh, än tå at han ther ingen skäl haffuer til som the leggia honom eller henne före. Sådana Domare gör twert emoot sijn befalning. För ty Domare embete är sådant, at man skal wara snarare til at hielpa än til at stielpa. Beskydda ens mandz ähra och godha rychte skal Domaren, och icke förkrenckiat, medh mindre at saken är så vppenbar worden medh skäl och bewijs, at ingen beskydning hielpa kan. Och therföre är thet itt förbannat ting, ther Gudh ock wil straffa öffuer, at man söker så sakörar, at ens mandz godha rychte, hedher och ähra warder ther öffuer förkrenckt. Och sådana gilla icke Suerigis Lagh, the ther icke tillåta at man skal wara hastigh til at troo, thet som går ens mandz lijff, hedher eller ähra vppå, medh mindre at til äro sex manna witne,

Thet är clart på tagha, at laghen icke wil, at hwart och itt löst rychte som vpkommer, skal haffua witzord, therföre skiuter hon til så mong witne. Thet är vppenbara orett, och kan mykit ondt aff komma, at Domaren för itt löst taal och rychte skul twingar noghon til laghen, medh mindre ther är noghor annor lijknelse til. För ty ens mandz owen kan snart aff affwund och illwilia komma itt rychte på gång.

Seer man ock vppenbarligha för öghonen, huru offta mong falsk rychte vpkomma, och gå wijdt om kring, Skulle man nu twinga them strax til laghen, som sådana rychte är om, tå skeedde them orett.

En domare skal icke letteligha läta noghon til laghen, medh mindre at nödhen twingar honom ther til, vtan han skal heller sökia annat midhel til at stella them til fridz som saken står emellan. Ty thet är befructandes, at ther offta gånges lagh, ther skee ock offta falska edhar, thet domaren bör at förhindra, besynnerligha her i Suerige, ther man är ganska redheboghen til at swäria.

Ther åklagharen haffuer ingen skääl, bewijs eller lijknelse til sijn klagemål, tå är swarandens ney så gott som åklagarens ja, och bör ey twingas til laghen, Men ther åklagaren haffuer noghon skäl, eller liknelse, eller ock itt witne medh sigh, tå är hans ia bättre än swararens ney, och tå kommer han honom til laghen. Ther så icke är, tå skeer swarandenom orett, om han twingas til laghen. För ty honom bör icke strax gå lagh at honom noghot wites eller förekastas, medh mindre at åklagharen haffuer halff skääl medh sigh, tå kommer han honom til laghen, Men ther åklagharen haffuer full witne och skääl på thet han swarandenom wijter, ther kommer han icke til laghen. Ty at emoot vppenbar skääl och witne skal ingen städias til eedh, vthan han warder felter til sakena. Men thet honom wites medh halff skääl, thet må han leggia ifrå sigh medh laghen. Ther åklagaren haffuer ingen annor skääl på sijn claghomål, vthan han wil halla thet medh sin eedh at han haffuer rett, medh sådana eedh kommer han swaranden icke til laghen, För ty eedh skal icke gå emoot eedh. Ey bör heller edher wara på åclagarens sidho, effter som man nu talar ther om, vtan på hans sidho som swaranden är. Medh edh skal man swara och icke klagha, och ingen må swäria sigh peninga til.

Ther en warder beclagadher medh noghot Högmäles ärende, eller thet som går vppå liffuet, eller hedher och ähro, och icke äro sådana skääl til, at han skal fellas til sakena. Ey må eller kan han sielff komma lagh åstadh, tå sägher lagboken, at vpsettias skal xij. manna nemd, wärja the honom, warj warder, fella the honom, warj felter. Nu är saken stundom så blind, at nemden sägher sigh huarken kunna wäria eller fella, och är så när sedhan som förr. Men thet är icke rett sagdt. För ty om the kunna icke fella honom, så är han warder, och bör giffuas löös. Ty at then som icke kan bindas til sakena han skal wara frij. Och huadh rett wore thet, at man skal pina och plågha honom, som man kunde intet betyga öffuer. Skal man ock altijdh wara mera beneghen til at hielpa än til at stielpa. Så skal man holla för en almenneligh reglo j all rettgång, at ther som så blinda saker äro, at man icke vthleta kan huadh rett är, ther skal man giffua honom löös som beclagat är, ther han än wore brutzlighen. Domaren bör ingen plågha medh mindre han haffuer skääl och vppenbara bewijs för sigh.

Effter thet at wårt folk her j Suerige är ganska redhebogit til at gå lagh, wore tilbörligit at domaren sporde them til som laghmännena äro, huadh skääl the weta ther medh, eller kenna honom så grant som the swäria medh, at the troo honom wara obrotzlighen, eller ock annor lijknelse haffua ther til, ther the kunna swäria vppå. Och skal domaren ingalund wara förhastigh at städia noghon gå fram ock swäria, medh mindre han haffuer ransakat ther om, om thet är then man som bör tillåten warda at han swäria må. Ther som swaranden haffuer skäligh witne och bewijs för sigh, medh huilka han nedherleggia kan beclagarens claghemål, tå är thet orett, at honom legges än tå ther öffuer lagh före, För ty honom bör niuta sijn witne och bewijs, om the skäligh äro, och domaren kan gilla them. Men ther skälen icke göra fyllest, then kommer han til laghen. Ther man icke kan förswara sigh medh skäl och witne, ther skal man tå förswara sigh medh laggång och eedh. The ther gå lagh medh enom androm, plägha så swäria. Jagh bedher migh så Gudh til hielpa, at hans eedh är reen och icke meen. Sådana är en farligh eedh, medh mindre man förweet sigh teste bätter j sakenne, Och är befructande, at monge falske eedher skee, ther Gudh högeligha warder förtörnat medh, huilkit Domaren bör affstella. Therföre borde lagmännena swäria widh thetta eller annat sådant sätt. Jagh bedher migh så Gudh hielpa at aff the skäl och lijknelse som iagh weet aff sakena, och aff the vmgengelse som iagh haffuer hafft medh thenna mannen, troor iagh, at hans eedh är reen och icke meen. Och så kunna laghmennena swäria rett, än tå han som saken geller vppå haffuer sworit orett, Och tå är thet bättre, och Gudz förtörnelse är teste mindre, at en haffuer sworit orett, än at så monge skola falskeligha swäria. När tå sex eller xij. meer eller mindre godhe betrogne män haffua thet sworit, at the troo honom som saken giffs, wara obrotzlighan. Så skal tå Domaren, effter sådana godha mäns troo döma honom frij. Och så henger tå domen på hans eghen edh som laghen går, och theras troo som medh honom swäria. Och thet skal wara Domarenom skääl och grund nogh til at döma honom frij. Och ther sådana lagh sedhan driffuin warder, bliffuer ingen meenedha, vthan han som saken galt vppå, medh mindre thet ock bewisas kan, at aff lagmännenar nogre wiste thet medh honom, at han brotzlighen war. Finnes thet, tå äro the ock meenedhare, och bör straffadhe warda.

All dom skal befestas medh vppenbara skääl och bewijs, Ty Domaren skal intet döma vthan effter skääl och bewijs. Ther som åklagharen intit kan bewisa, ther är swaranden frij. Ty åklagaren bör haffua bewijs medh sijn klagemål, Man skal icke altijdh döma om gerningen som hon giord och skeed är, vthan man moste tilsee j huadh acht och mening hon är giord. Man skal döma om gerningena effter hans mening som henne giorde, om thet skeedt är aff itt berådt modh eller ey. Och therföre kan man icke altijdh komma honom til tiuffs saak, som androm noghot hemligha affhender. Ty thet kan henda, at en haffuer taghit wilt, eller meent thet wara sitt som hans icke war, eller annat sådana. Jngom kommer man tiuffs saak vppå medh mindre han haffuer wetat, och medh wilia lönligha taghit enom androm sitt ifrå. Så är thet bättre at see på vpsåtet och meningen, än man seer pa gerningen,

Effter thet gemeenligha skee pläghar her j Suerige, at twå kiffua och tretta tilhopa, tå pläghar offta then ene kalla then andra en tiuff eller annat sådana, och then som kallat warder, stemmer honom til retta, och sägher, at han haffuer honom lagdt tiuffuerij til, eller annat huadh thet tå helst är, och wil så komma honom på skadha, at han antingen skal stå samma retten, eller bliffua ährolös. Ther skal Domaren wara beskedeligh, och göra åtskildnat mellan oquämdens ord och fult wite, at thet är fast annat en tiuff eller annat sådana j wredhe och aff itt hastigt modh, än at leggia enom tiuffuerij eller annat til aff itt berådt modh, och wilia medh laghen binda honom ther til. Effter thet at thet är icke lika brott så bör ey heller wara lika straff. Skal ock Domaren see til om thet är rett oqwemdens ord eller ey, som laghboken ther om innehåller.

Domaren skal icke tilstädia noghor oskäligh witnesbyrd, effter thet ther pläghar skee falska eedhar medh, vtan han skal ransaka om thet är icke weelda witne, Eller affwundz witne, Eller om ther är sådana wett och skäl til som thet bör, Eller om thet är en meenedhare eller ährolöös, Eller om han är så kend, at man noghot weet aff honom, om han är troendes eller ey. Ther noghor sådana fehl finnes, ther gillas icke witnesbyrden. Jngen må heller witna j sijn eghen saak, medh mindre han witnar emoot sigh, Ty tå är thet bekend sak,

Effter then bekennelse som en warder pijnter och plåghat til, skal ingen dömas. Ty sådana bekennelse pläghar wara falsk, Och monge bekenna thet som aldrigh war sant, för the pino skuld som the lidha, medh mindre at så henda kan, at aff sådana bekennelse finnes the skäl ther wel må dömas effter. Och hörer ther stoor beskedeligheet til huru man medh pino och plågho vmgå skal, at man icke pinar och plåghar then som ingen saak haffuer. Och thet är itt vppenbara öffuerwold, Och ther som sådana pina medh jungfrw eller annor plågha jw ändeligha brukas moste (thet doch bättre wore haffuat fördragh, effter thet skeer så offta orett medh) så skal thet doch icke skee vtan j Högmäles ärende för dråpligh saak skuld. Och therföre göra monge fogdar orett, som så obeskedeligha twinga them the gripa til bekennelse, ähuadh hon är rett eller orett, tå låta the gå straffet ther effter, antingen til lijff eller til peninga, Och fata ther på at han stodh til sina gerningar, än tå at han thet sedan nekar, när han icke plåghas. Ther sådana skeer, thet skeer mest för saköra skuld, och är vppenbara wold och orett, thet Herren icke tilstädia borde.

Monge äro widh then mening, at när ens mandz dom driffuin warder, at thet skulle wara hans ähro förnär, och ther aff kommer offta, at monge säya sigh wilia förswara theras ähro, tå the förswara theres dom. Men sådant taal går aff theres oförståndigheet, När en domare dömer effter sitt yttersta förstånd, och effter the skäl som honom föregiffuin warda, tå är han vthan skuld. Ther saken sedhan för en annan som mera förstånd haffuer och bättre bewijs framkommer, och warder sedhan annorledes dömd, thet skal han wel kunna lidha, Och thet är honom intet förnär. Men ther han förnummen worde at han för mutor och gåffuor, welde eller wenskap skul haffuer affsagdt en falsk dom, ther haffuer han fögho ähra inlagt medh.

När noghor twiffuelachtigh saak framkommer, ther man haffuer intet om scriffuit, huarken j Stadz eller landz lagh, ey heller är landz sedh, ther man må döma effter, Tå skal man höra godha mäns rådh, och döma effter sitt besta förstånd och samwett, at saken jw må åtskild warda, Ty så kräffuer Domarens embete, at han trettor åtskilia skal.

Ther saken är blind, ther skal man snarare wara til at hielpa honom som beclaghat warder, än honom som klaghar på androm. Then skal haffua båtanen som faran står. Then skal stå faran som båtanen och profiten haffuer, J alla saker skal domaren forst weta huadh nampn saken skal giffuas, om thet Edzöre, Tiuffuerij. Såramål medh wilia, eller huadh som helst thet skal reknas före, som giordt är, och sedhan skal ther dömas om effter som ärendet sigh begiffuit haffuer. Then wrenger Laghen som icke bliffuer widh hans mening som laghen giorde. Och ther är Rådz eedhen emoot, at man icke skal wrengia lagh om lagh. Jngen kan giffua androm storre rätt än han haffuer sielffuer, Så kan ey barnet erffua storre rätt än Fadren hadhe. Jngen kan giffua androm storre fullmacht än han sielff haffuer. Och thetta warj nu sagdt Domarom til een liten rettilse. Och bekenner man thet wel, at när man thenna Reglan effterfölia wil, som thet medh retta borde, warder sakören noghot mindre, doch bliffuer ock Gudz förtornelse teste mindre, och rett och skääl ibland then menigha man, bliffuer teste större, och ther ligger ock mera macht vppå.

Orät Sachöra Giör Jngen Herre Rijck.
Menn Lagh och Räth ähr Herrans Prijss.