Förarbetena till Sveriges rikes lag 8/Urkunder angående lagverkets antagande
| ← Lagkommissionens betänkande till 1734 års riksdag. |
|
Innehållsöfversikt öfver förarbetena till Sveriges rikes lag. → |
Urkunder angående lagverkets antagande.
1. Utdrag ur Ridderskapet och adelns protokoll 1734.
Den 21 nov.
Hr Kaulbars ingaf et memorial af H. Exc. Hr Riksrådet Gref Cronhielm, hwilcket uppå Ridderskapet och adelns begiäran straxt blef upläst, af innehåld, at som Sweriges rikes råd och ständer behagat låta sig föreläsa det af Lagcommissionen utarbetade och författade nya lagwärck samt i närmaste måtto detsamma gilla och stadfästa, så länder sådant samtelige Lagcommissionens ledamöter så mycket mera til hugnad, tröst och wederqwickelse, som arbetet förorsakat ganska stor åhoga, möda och beswär, hälst under de 24 åhr, som Hr Riksrådet derwid fördt præsidium. Och som Lagcommissionen hemställer Riksens ständers mogna ompröfwande, huru widare förhållas bör, så lärer densamma eij underlåta med behörig flit och sorgfällighet efterkomma och wärckställa hwad som widare anförtros och anbefallas kan, hafwandes man emellertid orsak at innerligen tacka Gud för sitt nådiga bistånd til wärckets fullbordan, så at man nu, som fordom wid Upsala mötes slut, säija kan: Nu är Swerige blifwit en man, och alla hafwa wij nu omsider en så klar och tydelig samt kort och likwäl myckit innefattande lag. Skolandes i öfrigit Lagcommissionens ledamöter framgient ombeflita sig at kunna förtiena Riksens ständers höga ynnest och wälbewågenhet. Ridderskapet och adeln yttrade härwid såwäl sitt nöije öfwer det igenom Hr Riksrådets och de öfrige Lagcommissionens ledamöters wittra och oförtrutna flit och möda så wäl och mogit utarbetade nya lagwärcket, som och deras höijeliga åstundan, at samma hälsosamma och nyttiga lag, sedan den af Riksens råd och ständer nu blifwit genomsedd och faststäld, snart måtte blifwa allmänt kundgiord och i bruk och wärckställighet sättjas.
Hr Wulfwenstierna hemstälte fördenskull til Ridderskapets och adelns godtfinnande, om icke, til at winna detta ändamåhl, hos de öfrige stånden kunde giöras en föreställning, at 23 cap. i Byggningabalcken, hwarom stånden eij blifwit ense, kunde utlämnas, och wid annat tilfälle en särskilt förordning therom utgifwas, samt emedlertid af H. K. Maj:t i underdånighet begiäras, at sedan Lagcommissionen författat behörigit företal til lagen och låtit öfwer densamma giöra register, K. Maij:t då i nåder täcktes med dess höga confirmation låta trycka och utgå samma lagbok, så at den wid 1736 åhrs början må kunna i dömande efterlefwas.
Uppå Hr Landtmarskalkens giorde frågan bifölls denna Hr Wulfwenstiernas föreställning och fants godt, at et extractum protocolli i anledning häraf strax upsättes.
Hr Iserhielm påminte, at hela 23 cap. Byggningabalcken eij borde uteslutas, emedan uti det samma myckit annat nyttigt och hälsosamt stadgadt finnes, som eij rörer den emellan ständerne nu omtwistade skiuträttigheten.
Men Ridderskapet och adeln höllo för bäst wara, at hela bemelte 23 cap. til widare må blifwa uteslutit, på det man må undwika nye discussioner härom emellan stånden, och dessutan hwad elliest i bemelte capitel hälsosamt och nyttigt finnes, uti den nya förordningen kan blifwa inryckt.
Sedan det anbefalte extractum protocolli war upsatt, blef detsamma för Ridderskapet och adeln upläst och approberat så lydande:
Extract utur protocollet, som hölts hos Ridderskapet och adeln den 21 Nov. 1734.
Samma dag uplästes Hr Riksrådet Gref Cronhielms memorial angående den reviderade nya lagen, och som Ridderskapet och adeln finna myckit nödigt, at berörde lagbalckar, som med mogit betänckande blifwit utarbetade och af Riksens ständer öfwersedde, måge befordras til allmän efterlefnad i riket, så hölt Ridderskapet och adeln bäst wara, at det 23 cap. i Byggningabalcken, hwarom respective ständer eij blifwit ense, kunde utelemnas och wid tilfälle en särskilt förordning therom utgifwas, samt emedlertid et underdånigt memorial til K. Maij:t upgå, at H. Maij:t, sedan Lagcommission författat behörigt företal til lagen och låtit giöra öfwer lagboken register, då täcktes med dess höga confirmation låta trycka och utgå samma lagbok, så at den med 1736 åhrs början må kunna i dömande efterlefwas. Hwilcket med de öfrige respective stånden communiceras til benägit bifall, för rikets herunder beroende stora tienst och angelägenhet skull. Actum ut supra.
En deputation af 12 personer nämdes ut at med detta extractum protocolli gå til de andra stånden och des innehåld med en tienlig föreställning understödja, hwilcken deputation af Hr Gref Tessin kommer at anföras, och som prästeståndet redan warit åtskildt, då Hr Grefwen med den då utskickade deputationen skulle aflefwerera slottsdeputationens berättelse, altså anmodades Hr Grefwen at wid detta tilfället tillika öfwergifwa til prästeståndet nyssbemelte slottsbyggnadsdeputations berättelse.
Inkom en deputation från bondeståndet, undertalemannen förde ordet och näst aflagd hälsning gaf tilkienna, at efter förut gångit öfwerwägande om något medels utfinnande at bringa den stånden emellan upkomne skiljacktigheten, angående skiuträttigheter på skattegrund, til et lyckeligit slut, och at således undanrödja detta hinder, som nu ligger i wägen, at det nyttiga och så högt efterlängtade lagwärcket eij kan komma i dagsljuset och riksens ständer sedan i enighet och godt förtroende må kunna skiljas åt, bondeståndet fallit på de tanckar, om icke wisse deputerade af alla 4 stånden med Lagcommissionens ledamöter kunde sammanträda och tilse, på hwad sätt detta ärendet bäst och lämpeligast måtte komma til et godt slut, och så framt höglofl. Ridderskapet och adeln tillika med de öfrige stånden skulle samtycka til detta förslag, så kunde tiden til sammanträdet af Hr Landtmarskalken och ståndens talemän utsättjas.
Hr Landtmarskalken tackade bondeståndet för deras betygade ömhet och nit om det angelägna lagwärckets fullbordan och sade sig wilja föredraga Ridderskapet och adeln hwad bondeståndet wälment påmint. Hr Landtmarskalken bad wänligen hälsa ifrån Ridderskapet och adeln. Bondeståndets deputation afträdde.
Den 30 nov.
Frih. Ungern anmälte, at extractum protocolli nu woro inkommit, beträffande det slut, hwarutinnan de härom anmodade Riksens Hrr råd tillika med de til detta ärendet utnämde Riksens ständers deputerade jemte Lagcommissionens ledamöter stadnat, öfwer den upkomne skiljacktigheten om skiuträttighet på skattegrund, samt den nya lagens publicerande; frågandes om bemelte protocollsextract icke nu kunde företagas, emedan Ridderskapet och adeln i dag doch eij lära blifwa tahlrikare här uppe än de nu äro.
Som Ridderskapet och adeln härtil samtyckte, altså uplästes et extract af protocollet hållit den 28 och 29 i denne månad, i närwaro af trenne utaf deras Excellencer Herrar Riksens råd och de af samtelige Riksens ständer deputerade, hwarwid ock K. Lagcommissionens ledamöter tilstädes warit, beträffande den quæstion, som emellan Ridderskapet och adeln samt de öfrige Riksens ständer upkommit om det 23 cap. Byggningabalcken i den nya författade lagen, angående harars, tjädrars, orrars och hiärpars skiutande och fångande uppå skattehemmans marck och ägor; hafwandes deras Excellencier, Deputationen och Lagcommissionen til Riksens ständers godtfinnande hemstält, om icke, i anseende til den nya lagens nödwändighet och detta grannlaga måhlets widlyftighet, som för riksdagens snart instundande slut icke behörigen hinner skiärskådas och afgiöras, med de flere anförde skiähl och orsaker, rådeligast woro, at det 23 cap. Byggningabalcken aldeles går ut utur nya lagen, hwarefter den samma i det öfriga ofördröijeligen til trycket kan befordras och sedan i landsorterna publiceras, samt taga sin begynnelse nästkommande åhr 1736. Kunnandes emedlertid, hwad den skiljacktige mening angår, som i anledning af detta capitlet yppat sig om skiuträttigheten til förbemelte diur och foglar, hwars och ens af respective ståndens rättighet, som de efter lag och förordningar förmena sig äga, blifwa dem öppen och obetagen lämnad, och Riksens ständer närmare om detta ärendet öfwerlägga wid nästa riksdag; föreslåendes deras Excellencier, ständernes deputerade och Lagcommissionen i öfrigit, at Riksens ständer hos K. Maij:t i underdånighet kunde anhålla, at 1664 åhrs förordning om jagt och diurfång må af H. K. Maij:t med råds råde til nästa riksdag blifwa öfwersedd.
Ridderskapet och adeln gillade icke allenast och antogo bemelte förslag, aldenstund således den med så mycken flit och möda utarbetade och så länge efterlängtade nye lagen således utan längre upskof kan komma i dagsliuset och til allmän efterlefnad blifwa publicerad, utan funno och godt genom extractum protocolli anmoda de öfrige stånden om deras bifall och biträde uti en så hälsosam och nyttig sak, samt at för mera anseende och eftertryck skull en deputation af 12 personer med samma Ridderskapet och adelns extractum protocolli til de andre stånden afgår.
Hr Lilljestierna önskade Riksens ständer och hela fäderneslandet lycka til denna nyttiga och härliga lagens fortgång; och som wid et så högwigtigt wärck H. Excellence Riksrådet Hr Grefwe Cronhielm med högst berömmelig nit och oförtruten möda i så långliga tider lagt handen, at H. Excellence icke allenast förtient en allmän tacksäijelse, utan ock med en emot arbetets wigt samt Riksens ständers »värdighet swarande belöning at ihogkommas; doch som riksens närwarande tilstånd en så tilräckelig erkänslan icke kan tillåta, hemstälte Hr Lilljestierna, om icke, til et teckn af Riksens ständers häröfwer hafde nöije och billiga erkänslan, en medaille af guld med en tienlig inscription slås kunde och deraf en til H. Excellence och en til hwardera des barn gifwas; hwarjemte ock til Lagcommissionens Hrr ledamöter, hwilckas wittra möda och långwariga arbete likaledes förtienar at af Riksens ständer med beröm och wedergiällning belönas, likaledes hwar sin af samma guldmedaille kunde lämnas; och i företalet til lagen så wäl Hr Riksrådet som de med wälförtient heder och beröm ihogkommas.
Ridderskapet och adeln biföllo denna Hr Lilljestiernas föreställning med mycken wälwiljas och erkänslas betygande så wäl emot H. Exc. Gref Cronhielm som de öfrige Lagcommissionens Hrr ledamöter, och kommer i anledning häraf et extractum protocolli at upsättas, hwilcket doch til de andre stånden eij afgår, för än Riksens ständer om den nya lagens publicerande och om tiden då den skall gälla och efterlefwas sig förenat.
Emedan de 12 deputerade utnämdes, upsattes följande extractum protocolli:
Extract utur protocollet, som hölts hos Ridderskapet och adeln den 30 Nov. 1734.
S. D. Uplästes et extract af det uti trenne Hrr Riksens råds, Riksens ständers deputerades samt Lagcommissionens ledamöters närwaro den 29 i denna månad håldne protocollet, innehållandes det förslag, som wälbemelte Hrr Riksens råd samt öfrige Herrar och män til Riksens ständers ompröfwande hemstält, på hwad sätt den nu af Riksens ständer öfwersedde nya lagen må kunna til allmän efterlefnad utkomma, utan at den upkomne skiljacktigheten angående skattemannens rättighet at på sin skattegrund skiuta hara, tiäder, orre och hierpe härwid må ligga i wägen.
Ridderskapet och adeln biföllo icke allenast til alla delar förbemelte förslag, utan förmoda härutinnan så mycket mer de öfrige respective ståndens biträde, som det så länge efterlängtade och med så mycken flit och möda utarbetade lagwärcket på sådant sätt til samtelige ständernes besynnerliga fägnad och nytta kan blifwa afgiordt och faststäldt, och Riksens ständer efter et så wigtigt och angelägit wärcks slutande med så myckit större glädje få skiljas åt. Actum ut supra.
Med hwilcket, sedan det war justerat, den utnämde deputationen, hwilcken af Gref Carl Bonde Gustafsson anfördes, til de andre stånden afgick.
Den 6 dec.
Uplästes prästeståndets inkomne extractum protocolli af den 5 December, hwarutinnan ståndet, i anledning såwäl af samtelige ståndens deputerades i trenne Hrr Riksens råds och K. Lagcommissionens närwaro genom extractum protocolli af den 30 November gifne förslag, som ock högl. Ridderskapet och adelns deröfwer meddelte extractum protocolli af samma dato, bifaller, at den nye och nu af ständerne öfwersedde lagen til trycket må befordras, nästkommande åhr publiceras och taga sin begynnelse åhr 1736, samt at det 23 cap. Byggningabalcken aldeles uteslutes, doch med det förbehåld at den i deras Excellenciers, Deputationens och Lagcommissionens närwaro af Ridderskapet och adelns deputerade gifne utlåtelsen, at jordäganderätten på skattejord hörer skattemannen til, intet widare må dragas i twifwelsmåhl, samt att 1664 åhrs förordning om jagt och diurfång, hwad den omtwistade skiuträttigheten beträffar, må hållas kraftlös, til des den af H. K. Maij:t med rådsråde är blifwen öfwersedd och af samtelige ständerne jemkad och wederbörligen antagen.
Frih. Ungern: wij lära kunna bifalla det öfriga, allenast wij afslå den sidsta clausulen och deremot förklara, at 1664 åhrs förordning om jagt och diurfång blifwer uti sin fulla kraft, til des samma förordning kan blifwa öfwersedd.
Frih. von Rosen: Detta war ock de deputerades tancka, at denna förordning i alla delar bör äga bestånd, til des den blifwer behörigen öfwersedd.
Hr Carl Wattrang: Lämnas 1664 åhrs förordning at til nästa riksdag blifwa öfwersedd, så förlora wij, ty då få de 3 andre stånden röst häruti.
Hr Ehrenpreutz: Wij kunna anföra som et skiäl, at 1664 åhrs förordning som en gammal lag eij kan hwila, innan Riksens ständer endrägtigt kommit öfwerens om en ny i stället.
Hr Landtmarskalken frågade, om icke Ridderskapet och adeln äro af den tanckan, at 1664 åhrs förordning behåller sin fulla kraft, intil dess densamma behörigen blifwer öfwersedd; och om icke til swar uppå den af prästeståndet moverade quæstionen öfwer jordäganderätten Ridderskapet och adeln wilja förklara, at densamma på skattejord hörer skattemannen til, på sätt som lag och förordningar förmå?
Härtil swarades af Ridderskapet och adeln ja, och fants godt, at i anledning af det, som nu resolverat blifwit, straxt et extractum protocolli upsättes, som så wäl til prästeståndet som de öfrige stånden kommer at afgå, på det innan riksdagens slut det högst angelägne ärendet om den nya lagens publicerande af Riksens ständer må blifwa afgiordt.
Som emedlertid det anbefalte extractum protocolli til swar uppå prästeståndets yttrande angående äganderättigheten på skattejord och 1664 åhrs förordning om jagt och djurfång war upsat, altså blef thetsamma för Ridderskapet och adeln upläst och approberat, så lydande:
Extract utur protocollet, som hölts hos Ridderskapet och adeln den 6 Dec. 1734.
S. D. Uplästes det wördige prästeståndets extractum protocolli af den 5 Dec., hwarutinnan wälbemelte stånd af berömmelig nit och sorgfällighet om den för alla stånden så högt nödiga enighetens bibehållande förklarar sig wara tilfreds dermed, at den nya författade lagen på det sätt, som den nu af samtelige stånden öfwersedd och rättad är, måtte til trycket så befordras, nästkommande åhr publiceras och taga sin begynnelse åhr 1736, at det 23 capitlet Byggningabalcken aldeles uteslutes, doch med det uttryckelige förbehåld at den i deras Excellencers, Deputationens och Lagcomniissionens närwaro af Ridderskapet och adelns deputerade gifne utlåtelse blifwer ståndande och af intet stånd widare dragen i twifwelsmåhl, at jordäganderätten på skattejord hörer skattemannen til; samt at det i berörde Deputation träffade förslag har sin framgång, at 1664 åhrs förordning om jagt och diurfång må hwad den omtwistade skiuträttigheten widkommer hållas kraftlös, tils den af H. K. Maij:t med råds råde är öfwersedd och af samtelige ständerne jemkad och wederbörligen antagen.
Til wänligit swar häruppå förklarar Ridderskapet och adeln, at jordäganderätten på skattejord hörer skattemannen til på sätt som lag och förordningar förmå; men hwad 1664 åhrs förordning om jagt och diurfång beträffar, så håller Ridderskapet och adeln för betänckeligit at någon gammal förordning, innan en annan i dess ställe faststäld är, til dess wärckan låta hwila; förblifwandes Ridderskapet och adeln wid det slut, at bemelte förordning behåller sin fulla kraft, intil des densamma behörigen blifwer öfwersedd.
Hr Ehrencrona förestälte wid detta tilfället hwad åtskilnad det är emellan skattemannarätt och jordäganderätt, i det den senare förer med sig den förmohnen at få fälla frucktbärande träen och niuta saköron, hwilcket skattemannen på des skattejord aldrig tilkommit eller tilkomma kan, ty skattebrefwen tilägna allenast en besittningsrätt, som kan förwärckas; dessutom är det ock klart, at eij den, som skatten utgifwer, utan den, hwilcken skatten gifwes til, är jordägande.
Den 13 dec.
Hr Landtmarskalken: Det är nu sidsta dagen och allenast några få timmar, uppå hwilcke ständerne blifwa tilsammans, men ännu weta wij intet, om den nya lagen, uppå hwilcken instructionerne, skogsordningen jemte flere wid riksdagen faststäldte förordningar sig grunda, lärer til allmän efterlefnad utkomma. Och som det för hwar och en af oss skulle wara en stor fägnad at härom wara underrättade och förwissade, innan wij resa hem til wåre medbröder, ty hafwer jag i hopp at winna högl. Ridderskapet och adelns benägna bifall samt at winna tiden, som oss nu är så kostbar, anmodat Gref Tessin at härom upsättja en föreställning til de andre stånden.
Samma föreställning, hwilcken i form af et extractum protocolli war upsatt, blef uppå Ridderskapet och adelns begiäran af Hr Grefwe Tessin upläst så lydande:
Extract utur protocollet, som hölts hos Ridderskapet och adeln den 13 Dec. 1734.
Hos Riksens respective präste- borgare- och bondestånd lärer wara i nytt minne, med hwad trängtesam sorgfällighet Ridderskapet och adeln låtit sig angelägit wara at ibland andra hälsosamma denna nu förbiflutne riksdagens fruckter jemwäl låta til allmän efterlefnad framkomma en ny ifrån all twetydighet och åldersmörker ränsad lag, såsom et Riksens ständers wård och ömhet i det högsta wärdt ämne, hwilcket förut så mångfaldig tid af så samwetsgranne som lagfarne män uparbetat och igenomluttrat blifwit, så at nu endast återstår, at Riksens ständer i underdånighet anhålla, det täcktes H. K. Maij:t honom til allmän efterlefnad under des höga namn utfärda låta.
De protocoller, som förde blifwit uti Riksens ständers allmänna sammankomster til lagens öfwerseende och gillande, skola wara inför framtiden ojäfacktige wittnen af Riksens ständers nit och upricktighet i detta fallet; men emedan riksdagen nu så nära til slut skrider, at endast få timmar til et så angelägit måhls ändtelige afgiörande öfrige äro, ty förmodar Ridderskapet och adeln billigt, det de trenne respective stånden ännu innan deras förlopp lära behaga yttra sig på et
sätt, som swarar emot wälbemelte stånds altid betygade ifwer för det allmänna bästa och emot Ridderskapet och adelns gifne otwifwelacktige wänskapsprof och ertedde förtrolighet, på det at et af hela riket så trägit eftertracktat och för nyttigt ansedt wärck eij måtte med bedröfwelse saknas ibland de rikswårdande wärf, som i riksdagsbeslutet stadfästas och til minnes föras.
Skulle doch sådant emot Ridderskapet och adelns bättre förmodan hända och den nya lagens gillande til en annan riksdag upskiutas, så nödsakas Ridderskapet och adeln härmedelst förklara sig framgient eij kunna widkänna de wilckor, til hwilcka de sig nu wid detta tillfället begifwit, utan reservera äfwen med detta i kraftigaste måtto för sig och sine efterkommande all den rätt oqwaldan och okräncktan, som adelståndet förund, förwärfwad och tilerkiänd är och kunna framdeles aldrig mer tillåta, det de förmoner ju icke uttryckeligen måtte i lagboken införas, hwilcka Konungens nåd samt gifne privilegier ostridige giöra och hwars wanskiötsel eij annat skulle af sig föda än eftertidens påtal och förwitelse; hwilcket förbehåld de öfrige Riksens respective ständer så mycket mindre misstycka lära, som Ridderskapet och adeln långt ifrån at bidraga til någon förminskning af deras medborgares wälfångne rättigheter altid skola finnas redebogne dem gemensamligen at uprätthålla, rotfästa och emot alla wåldsamheter förswara.
Förbemelte föreställning uptogs af Ridderskapet och adeln med et allmänt bifall och tackades Hr Gref Tessin för des härwid hafde möda, hwarjemte och godtfunnet blef, at en deputation af 12 personer genast härmed til de andre stånden afgår, hwilcken Gref Tessin anmodades at anföra och sielfwa conceptet hos stånden upläsa, til des man kan få tid at låta dem tilkomma renskrifne exemplar.
Sedan de öfrige deputerade blifwit utnämde, afgick Gref Tessin med denne deputation til de andre stånden.
Gref Tessin kom med den deputation, som han anfördt, tilbaka, och berättade, at präste- och borgarestånden i anledning af Ridderskapet och adelns giorde påminnelse och föreställning lofwat taga det angelägne ärendet om nya lagen uti öfwerwägande, så snart de fingo protocollsextractet, hwilcket Hr Grefwen sade sig efter befallning utur conceptet dem hafwa föreläst, til sig. Bondeståndet hade redan detta ärendet före och hade prästeståndet högeligen recommenderat, at justitiædeputationens betänckande angående förekommande af irrige lärosatzer hos Ridderskapet och adeln, innan riksdagen slutes, må blifwa afgiordt.
Anmältes och på wanligit sätt emottogs en deputation ifrån bondeståndet. Undertalemannen förde ordet och näst aflagd hälsning öfwerlefwererade et ståndets extractum protocolli daterat i dag; säijandes derhos, at ståndet förmodar, det samma extractum protocolli lärer wara högl. Ridderskapet och adeln til behageligit nöije och at således den så högt åstundade nye lagen förmodeligen lärer komma at ställas i bruk och til allmän efterlefnad, emedan ståndet, til at winna et så nyttigt och högst önskeligit ändemål, ifrån sitt första påstående, at 1664 åhrs förordning om jagt och diurfång, hwad den omtwistade skiuträttigheten widkommer, intil des bemelte förordning af K. Maij:t med råds råde blifwit öfwersedd och af ständerne jemkad och antagen, skulle anses för kraftlös, sig nu begifwit och på det wilckor til den nya lagens utkommande samtyckt, at nyssbemelte förordning på det sättet af H. K. Maij:t må öfwerses och förbättras, som med hwars och ens rättighet öfwerensstämmer, och sedan af trycket utkomma til allmän efterrättelse til nästa riksdag, tå hwart och et stånd, ifall therwid skulle wara något at påminna, må hafwa tilfälle at söka then ändring, som the förmena wara nödig.
Sedan Frih. Ungern swarat, at det redeliga bondeståndet härigenom wijst et berömmeligit prof af des kiärlek för den nya och nyttiga lagen och bedt förmäla Ridderskapet och adelns wänliga hälsning, afträdde denna deputation.
Bondeståndets afgifne extractum protocolli uplästes och war af samma innehåld, som här ofwantil förmält är.
Frih. Ungern frågade om detsamma bifalles?
Hwartil swarades ja, och afsändes riddarhusfiscalen at härom gifwa de andre stånden del.
2. Utdrag ur Prestestàndets protokoll 1734.
Den 13 december.
Taltes åter om skiuträttigheten, och projecterades af Hr Doct. Melander ett nytt extractum protocolli i denna saken, så lydande:
I anledning af höglofl. Ridderskapets och adelens extractum protocolli, daterat den 6 hujus, fant Prästeståndet godt, sig ytterligare således at förklara, angående det giorda förbehåll i sin utlåtelse om den nya författade lagens befordrande til trycket: Såsom Prästeståndet drager til Hans Kongl. Maij:t det underdåniga förtroende, at Hans Kongl. Maij:t lärer i nåder täckas med det aldraförsta til öfwerseende företaga och besynnerligen i den puncten, som angår den omtwistade skiuträttigheten så lämpa och inrätta 1664 års förordning om diurefång och fogelskiutande, at hwart och ett stånd blifwer wid sin efter Guds och naturens så wel som den gamla swenska lagens sig tilständige rättighet bibehållit; altså på det Prästeståndet må på alt sätt wisa sin sorgfällighet om den nya författade lagens befordrande til trycket, wil Prästeståndet hafwa til de öfrige respective ståndens ompröfwande hemstält, om icke det må i så måtto låta sig göra, at Hans Maij:t tillika i underdånighet anmodas om bemälte förordnings öfwerseende och forderlige utfärdande, och at samma förordning sedan kommer wid nästa riksdag af samtelige stånden at widare öfwerses och fastställas.
3. Utdrag ur Borgareståndets protokoll 1784.
Den 10 december.
Sedan företogz angående skjuträttigheten, tå Hr Talemannen förestälte, om icke man kunde öfwerenskomma att bifalla högwyrdige Prästeståndetz therom yttrade mening; men som theremot påstodz, at man icke borde gå ifrån ståndetz förre project, så blef godtfunnit at häröfwer votera.
Hwarpå gjordes en sådan proposition: At then, som bifaller högwyrdige Prästeståndetz mening han skrifwer ja, men then, som är theremot, han skrifwer Nej.
Therpå kliptes sedlar, påskrefwos och kastades uti en hat, öpnades sedan och befans för ja 26 röster och för Nej 26, stannandes sålunda voteringen i lika många röster på hwarthera sidan. Och emädan någre af ståndetz ledamöter inkommo, som icke warit tilstädes wid voteringen, hwaribland en yttrade sig för ja, så kom i quæstion, huruwida någon kunde efteråt, sedan voteringen skiedt, säga sin mening eller ej. Blef enteligen godtfunnit at å nyo votera. Och när sedlarne öpnades befunnos för ja 29 och för Nej 24 röster. I anledning hwaraf följande extractum protocolli upsattes:
Ståndet företog the quæstioner, som stånden emillan upkommit, angående så wäl skattemannens jordäganderätt som skjutfrihet. Och sedan deputerades i trenne Herrar Riksens rådz och Kongl. Lagcommissionens närwaro öfwerenskomna utlåtande och förslag af den 29 november sistf. samt högl. Ridderskapets och adelns extractum protocolli af den 30 dito, såsom och högwyrdige Prästeståndetz medelst extractum protocolli under den 5 december theröfwer gifna yttrande blifwit uplästa, fann ståndet skäligt til bibehållande af enighet och förtroende stånden emillan, och på thet then författade nya lagen, som han nu är öfwersed och rättad, må blifwa til trycket befordrad, at i alla delar bifalla thet högwyrdige Prästeståndetz igenom nästbenemde extractum protocolli af den 5 uti innevarande månad yttrade mening, så at nya lagen på the wilkor, som högwyrdige Prästeståndet theruti expresse förmäler, men ej annars, må til almän rättelse och efterlefnad igenom trycket utgifwas.
Den 13 december.
En deputation ifrån höglofl. Ridderskapet och adelen anmältes, som behörigen emottogz och blef inlåten, hwarwid Hr Gref Tessin förde ordet, och upläste ett i dag på Riddarehuset hållit protocoll, angående att nya lagen måtte nu till allmen efterlefnad blifwa antagen. Borgareståndet lämnade till swar, att det skal taga denna sak i behörigt öfwerwägande, och sedan deröfwer lämna dess utlåtelse, så snart förenämde extractum med ståndet communiceras. Deputation afträdde.
Inkommo 2:ne deputerade ifrån högwyrdige Presteståndet, nembl. Hr Doctoren och Professoren Melander och Hr Probsten Levin, då Hr Doctor Melander upläste ett i wälbemälte stånd i dag hållit extractum protocolli, angående så wäl det nya lagen nu måtte kunna utfärdas, som den emellan höglofl. Ridderskapet och adeln samt de öfrige 3:ne stånden omtwistade skiuträttigheten, hwilcken utlåtelse högwyrdige Presteståndet med detta stånd wänligen welat communicera. Borgareståndet lofwade att taga detta uti öfwerwägande, och sedan lämna dess swar häröfwer. Deputerade afträdde.
4. Utdrag ur Bondeståndets protokoll 1734.
Den 13 december.
Sedan kom åter hos ståndet i öfwerwägande, huru nödwändigt det är, att det nya lagwärket, som nu faststält är, och warit hela riket så ganska kostsamt, måtte enteligen till allmän efterrättelse utkomma. Och på det ett så hälsosamt ändamål måtte med det allra första kunna erhållas, så kom ståndet på de tanckar, det af Hans Maij:tt i underdånighet skulle anhållas, att 1664 års förordning angående jagt och skiutande, på hwilcken quæstion lagwärckets fullbordan nu i synnerhet beror, med det allraförsta på det sättet af Hans Kongl. Maj:tt må öfwersees och förbättras, som med hwars och ens rättighet öfwerensstämmande är, samt sedan igenom trycket utkomma, alla wederbörande till underdånig efterrättelse till nästa riksdag, då hwart och ett stånd, i fall therutinnan skulle wara något att påminna, må hafwa tillfälle, att therwid söka then ändring, som the förmena wara nödig. Ståndet giorde sig så mycket mera försäkrat om de öfrige respective ståndens höggunstige bifall, som i annor händelse och ther lagboken icke utkommer, alldrig tyckes kunna förswara för sina hemmawarande medbröder, emedan Kongl. Maij:tts nådige resolutioner på de nu faststälte allmänne beswären, alla öfrige af Riksens ständer nu fastställte förordningar, collegiers instructioner, ja sielfwa riksdagsbeslutet torde blifwa alldeles utan wärckan, och fölljackteligen hela denne riksdagen, som warat så länge och kåstat wåra hemmawarande så ansenligen, frucktlös och förgiäfwes.
5. Utdrag ur riksdagsbeslutet.
Sveriges Rikes Ständers beslut, giordt, samtyckt och förafskiedat på den allmänna riksdagen, som slöts i Stockholm den 14 decemb. 1734.
Som Riksens ständer wid sidstledne riksdag ej hindte öfwerse hela then nya lagen, ty hafwe Wi thenna gången tagit the åter stående balkarne för händer och them noga igenomgådt, så at thetta för hela riket så wigtige och nödige wärcket, igenom Guds bistånd, til alles wår besynnerliga fägnad, änteligen wunnit sin länge efterlängtade fullbordan. Wi förklare altså härmed enhälleligen för oss, wåre hemmawarande medbröder och wåra efterkommande, thet wi thenne med berömlig flit, af åtskilliga wittra och lagfarne män utarbetade och sedermera af Riksens råd och ständer med mogit betänckande skiärskodade nya lagen erkienne, gille och wedertage, för en allmen, beständig och oryggelig Sveriges lag. Hwarföre wår underdånige åstundan jemwäl är, thet Hans Kongl. Maj:t behagade then samma med thess höga hand och namn stadfästa och så tidigt till trycket befordra låta, at han, uppå Hans Kongl. Maj:ts nådiga kundgiörelse, i alla landsorterne må wid 1736 åhrs ingång så wäl komma i fullkomligit bruk wid alla domstolar, som i thet allmenna lefwernet efterlefwas. Ordningens Gud förläne thertill sin kraftiga wälsignelse.
6. Konungens stadfästelse.
Wi FRIEDRICH med Guds nåde, Sweriges, Göthes, och Wändes Konung, etc. etc. Landt-grefwe til Hessen, etc. etc. Giöre witterligit, at ehuruwäl wåre högloflige företrädare, Sweriges konungar Carl then IX och Gustaf Adolph, wid then härtils brukeliga lands- och stadslagens utgifwande åhren 1608 och 1618, strax hafwa förklaradt sig wara sinnade, at låta then samma behörigen öfwerse och efter nödtorften förbättra: hwarom jemwäl Riksens samtelige ständer esomoftast påmint, och således theras högeliga önskan och åstundan therwid å daga lagdt: hwarföre ock konung Carl then XI, wår högt ärade herr swärfader, nödigt funnit, at utse och förordna wissa lärda och förståndiga män, som skulle sätta lagen på tydelig och brukelig swänska, therwid utesluta hwad icke mera war i bruk, eller genom antagen god sedwana blifwit förändradt, och i stället införa, hwad genom laga stadgar och riksdagsbesluter kunnat blifwa påbudit: doch har ett så hälsosamt och angelägit arbete för mångahanda emellankomna hinder, swårigheter, krig, och förändringar, icke kunnat til ändskap bringas, förr än the til lagens öfwerseende sidst förordnade wittre och lagfarne män, med berömmelig flit och sorgfällighet, sitt utkast och the upsatta balkar låtit utgå, hwilka dels wid 1731 åhrs, dels wid 1734 åhrs riksdag, blifwit igenomgångne, öfwersedde, och i wissa mål och ärender ändrade och förbättrade. Förthenskul ock riksens samtelige ständer, så wäl uti sidsta riksdagsbeslutet erkändt, gilladt och wedertagit then således utarbetade, och sedermera af Riksens råd och ständer med moget betänckande skärskådade nya lagen, som ock genom bref af then 13 dec. 1735, gifwit Oss theras underdåniga åstundan tilkänna, at Wi then samma med wår kongeliga hand och namn wille stadfästa, och til trycket befordra låta. Wi hafwe således med synnerlig fägnad förmärkt, thetta så länge efterlängtade lagens öfwerseende och lämpande til närwarande tider wara under wår regering fullbordadt, och til alla wåra älskeliga undersåtares nöje och wälstånd inrättadt: och erkänne med wördnad och tacksäjelse then alsmächtiga Gudens milda skickelse, som wårt rike med en så beständig frid wälsignadt, at thetta arbete kunnat af Riksens ständer uti önskelig ro och förtrolighet företagas och afhandlas. Wi hade ock gierna önskadt, at thenna lag wid thetta åhrets ingång strax kunnat wid alla domstolar komma i bruk; doch har thermed något längre på tiden kommit at utgå, på thet alt måtte noga i acht tagas, hwad Riksens ständer nödigt funnit at wid handen gifwa, ändra, tilsätta, eller utelåta, samt at thetta werket genom trycket almänt kunde förkunnas, och til alla landsändar behörigen utkomma.
Therjemte hafwa Wi ock godtfunnit, at härmed i nåder kungiöra och förstå låta, först at i thenna nu utgående lagbok icke är någon Konungabalk beskrifwen, utan hwad i then förra om konungarätten och thylikt warit infördt, sådant, tillika med Riksens ständers rätt och frihet, finnes utförliga stadgadt och belefwadt uti Riksens ständers wahlact, wår försäkring, regeringsformen, och riksdagsbesluten, hwilka såsom en af Oss och Riksens ständer, angående regeringssättet antagen fundamental lag, böra skattas och anses. 2. At alt hwad genom särskildta privilegier är faststäldt, har i thenna almänna lagen ej kunnat inflyta. 3. At the förra lands- och stadslagar häruti äro sammandragna, doch så, at alle mål tydeliga blifwit utsatte, hwaruti någon skilnad bör wara emellan lands- och stadsrätt. 4. At thenna lag ej innehåller thet, som til särskildt förordnade domsäten hörer, eller hwad oeconomie och politie förordningar angår, hwilka efter förefallande omständigheter finnas mera förändring wara underkastade. 5. At någre besynnerlige mål, som sällan förefalla, äro efter noga öfwerwägande utelemnade. Och ändteligen sidst, at the saker, som redan äro afgiorda, icke få, i anseende til thenna lagen, åter rifwas up igen. Imedlertid är med all giörlig omsorg och åhuga ther uppå arbetadt, at i thenna lag alle the nödigaste stycken måge finnas, som til thet enskilta lefwernet i ett wäl beställdt rike höra, och uti rättegångs- och utsökningsmål kunna til rättesnöre tiena, hwarigenom rätt och rättwisa kan handhafwas och bibehållas, tå hwar och en redeliga, och utan wrångwisa, ställer sig lagens innehåll til obrotslig lydna, samt dom- och befalningshafwande utan afseende på höghet, macht, wåld, skyldskap, hat eller afwund, owäldugt hielpa hwar man til sin rätt, in- och utländsk, then ringa. och fattiga, så wäl som then höga och rika, och frälsa them, som med wåld och öfwermod twingas, särdeles fattiga enkor och faderlösa barn, på thet sanning, frid och rättfärdighet må bo i landet, och then stora Gudens såsom högsta domarens nåd och barmhertighet i wårt rike må styrckas och förmeras. Och emedan genom theras oförtrutna flit, och mödosamma bearbetande, som äfwen til thessa balkars utkast och upsättande warit befullmächtigade, thetta angelägne werk nu är så wida färdigt, at thet uppå wår nådiga kungiörelse kan utkomma, och ifrån then första sept. nästkommande almänt brukas och efterlefwas: altså hafwa Wi härmed thenna lag welat gilla och stadfästa, som Wi ock i krafft af thenna wår stadfästelse i nåder biude och befalle, icke allenast alla wåra trogna undersåtare, samt alla them, som i wårt rike och länder bygga och bo, at the hädanefter erkänna then samma för wår och Sweriges rikes gällande allmänna lag, then the i alla måtto böra och skola lyda och efterlefwa; utan ock samteliga wåra dom- och befalnings hafwande embetsmän, at the framgent sig therefter rätta, och til obrotsligt hållande och efterrättelse handhafwa. Til yttermera wisso hafwe Wi thetta med wår egen hand underskrifwit, och med wårt. kongeliga sigill bekräfta låtit. Stockholm i rådkamaren then 23 januarii 1736.
L. S.