Flick-hjertats himmel
| ← Krigssång |
|
GRAFSTRÖM, A. A., → |
FLICK-HJERTATS HIMMEL.
(Till . . . ?)
En himmel, en himmel ditt hjerta ju är:
Du sjelf, lilla toka, det sagt!
Och öfver de gränslösa rymderna der
Skall mamma alltjemt hålla vakt —
Gud tröste den mamma! Hon kan ej förstå
Att icke ens tusende mammor förslå
till den vakten.
En himmel, en himmel — på stegen dit opp
Amurer ses klättra i mängd.
”Nej, halt, mine herrar! Här heter det stopp:
J sen ju att porten är stängd!”
En löndörr du har dock, der vakten är din;
Och alla filurer, som der slippa in,
äro ”englar”!
En himmel, en himmel med värma och sol,
Med månsken, med kyla och natt — —
Men ingen dess stjernor kring vexlande pol
Ännu i system hafver satt:
För ”Jungfrun”, som ter sig lik ”Draken” ibland,
En hvar astronom fäller tuben ur hand,
och funderar.
Den himmeln, den himmeln, med nycklar och allt,
Åt en du dock lemnar till slut.
Och han, såsom herre och man, hvar gestalt
Från dörren kör bort utan prut.
Men — stackars Sankt Peter — han lär sig förstå
Att icke ens tusen Sankt Petrar förslå
mot en ”engel”.
