1.
Fridens Gud, oss frid förläna:
Hör oss, milde Herre Gud!
Hjälp ditt folk dig troget tjäna,
Fäst det vid din viljas bud.
O, då skall med helgad ro
Det i fridens hyddor bo.
2.
Ingen makt kan det förfära,
Då det har sin tröst till dig.
I ditt hägn det står med ära,
Står, då världen välver sig,
Står, då folk förgås med hast,
I din fruktan lugnt och fast.
3,
Men det land, där Gud förgätes,
Röner snart vad ofrid är:
Först av egna det uppfrätes,
Sedan av förtryckarns här;
Skylar trampas ner i blod,
Högar stå, där bygden stod.
4.
Ack, där synd och otro råda,
Hjälpa icke svärd och spjut;
Skulder uppå skulder båda
Nöd och undergång till slut.
Världslig klokhet, världsligt mod
Hämma ej fördärvets flod.
5.
Du blott hjälper i all fara,
Du, de trognas värn och skygd.
Fadrens Gud, lär oss bevara
Fadrens tro med deras dygd,
Att vi må i eget land
Fria tryggas av din hand.
6.
Frid i landet du oss give,
Frid i husen följe den!
Makar, bröder, grannar live
Fridens anda, kärleken!
Frid i hjärtat, Jesu, bjud,
Frid med mänskor och med Gud!
7.
»Frid på jorden!» sjöngs i höjden,
Jesu, i din födslostund:
Frid från himlen utgör fröjden
Av ditt saliga förbund;
Men i denna prövotid
Vinns den ej förutan strid.
8.
Hjälp oss du, o kärleksrike.
Styrk oss med din Andes mod,
Du, vår konung i det rike,
Som du köpte med ditt blod!
Där med oss mot synden strid,
Tills vi nå en evig frid.
