Gå, Sion, din konung att möta

1.
Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud.
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.
Refräng:
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud,
var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

2.
Han kommer från himmelska fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad …

3.
Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
Var glad …

4.
Han kommer ur graven med byte,
och skuggornas boning blir ljus
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus.
Var glad …

5.
Han kommer till sörjande hjärtan,
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
tills Gud uti alla blir allt.
Var glad …

I Lova Herren är fjärde versen inte med och varje vers har olika kör:

v. 1:
...vak upp, vak upp,
i jublande lovsång brist ut!
Vak upp, vak upp
och glad till hans skara dig slut!

v. 2:
...var glad, var glad ... o.s.v.

v. 3:
För dig, för mig
han trampade smärtornas stig.
För dig, för mig
på korset han offrade sig.

Sista versen, där Lova Herren har …och Gud i stället för …tills Gud slutar så här:

Hans makt, hans prakt,
hans eviga välde besjung,
hans makt, hans prakt
som världarnas Herre och Kung!

Sionstoner 1935 har samma textvariant som Lova Herren, med undantag av ordet tills i sista versen, men har även med vers 4, som slutar:

Vad ljus, vad ljus
från graven det nu strålar ut!
Vad liv, vad liv,
o död, nu ditt välde är slut!