1.
Men hör du, kära Marta,
Som springer ut och in,
Så flitig, men så ofta
Orolig i ditt sinn,
Dig följer i bestyren
Din mästare, och vet:
Han vill gerna dela
Din hjertas hemlighet.
2.
Du är vid dåligt lynne
Så mången gång, förty
Du har så många tankar,
Så mycket huvudbry;
jag vet väl huru gerna
Du ville vara snäll,
Men du är överhopad
Från morgon och till kväll.
3.
O säg, hvarför du beder
Så litet och så kallt,
Du, som så väl behöfver
Din mästare i allt?
Ty under hvardagslifvet
Du är ej som du bör,
Och när du förolämpas,
Så repar du humör.
4.
Men låt Maria vara,
Hon har i alla fall
Utvalt den bästa delen,
Som ingen taga skall;
Uti sin Jesu närhet
Hon trifves allra bäst,
Och Jesu hjärta äfven
Är vid Maria fäst.
5.
Men hör du, kära Marta,
Som springer ut och in,
Så flitig, men så ofta
Orolig i ditt sinn,
Dig följer i bestyren
Din mästare, och vet:
Han ville gerna dela
Ditt hjertas hemlighet.
