Om till din bädd

Om till din bädd, om till din bädd, Malena,
du hör mig nalkas över knarrigt golv,
förfäras ej och darra ej med bena,
om också klockan råkar skramla tolv.
Jag är en vårvind av de allt för sena.
Jag känner trappans krökar, låsets kolv.
Jag bringar doften av en blå verbena,
som nyss vävts in av höstens jättesolv.

Jag var här förr:
i vårens rätta vaka,
för år tillbaka,
sjöng jag vid din dörr.