kallt på maskinen, locket sättes på och först nu lägges glöd under. Är skorstenen smal, som tillfället merendels är, måste vattnet kokas i ett annat kärl, och glöden tjena då endast att bibehålla vattnet i kokning. Är skorstenen större, som på de så kallade ryska theköken, kan det kalla vattnet bringas till kokning i maskinen. Med tillhjelp af några stickor af lätt antändlig barrved och några träkol, som icke få vara mindre än en valnöt, och icke större än en medelstor potatis, bringas vattnet då i kokning på 15—20 minuter. Emedan draget i en skorsten förökas, genom att göra den högre, så följer med den ryska maskinen ett rör, som tjenar att förlänga skorstenen, när kolen äro antända. Då vattnet kokar, tages det påsatta stycket bort, och är kokningen starkare, än man önskar, påsättes ett med små hål försedt lock, som passar till skorstensröret. Slutligen hör till maskinen en slags krans, som passar till skorstenens öfversta del. Denna påsättes, innan maskinen begagnas. Har man afpassat kolmängden tillräckligt, så äro de flesta kolen förbrända, när vattnet kokar, och resten bildar endast några glöd, som tjena till att hålla vattnet i kokning under kaffets eller theets tillredning. I thekökets skorsten böra hvarken läggas
