6
närgånget och opassande att ställa honom till ansvar för det bruk han gör af det, som han ”i sitt anletes svett” förvärfvat sig. Men så är det icke, ty alla klasser äro mer eller mindre okunniga om det rätta valet af födoämnen och det bästa sättet att bereda dem, så att det på grund deraf årligen, ja dagligen förslösas mången mödosamt förvärfvad skilling och riksdaler.
Sålunda ser man ofta menniskor köpa och förtära orimliga qvantiteter af alla slags fettämnen: smör, sofvel, fläsk, flott o. s. v. dels emedan de vant sig finna smak deri, dels emedan de fått den oriktiga föreställningen att ju mera smör och fläsk de förtära, desto mera stärka de sin kropp. De känna nemligen icke hufvudregeln eller den första grundsatsen för all näring, att de olika näringsämnena måste, i den föda man njuter, finnas tillstädes i bestämdt inbördes afpassadt förhållande, såvida de skola förbrukas ordentligt.
Om man icke förtär mera fett, än myckenheten af de öfriga näringsämnena (ägghvita, stärkelse o. s. v.) fordrar, så förbrukas det fullkomligt, på samma gång som det bidrager till fullständigare upplösning och förbrukning af de öfriga födoämnena. Men förtär man för mycket fett, så passerar öfverskottet deraf
