Sida:Ändamålsenlig matlagning.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
59

folket i äldre tider ledo af, nu äro mera sällsynta, sedan potatisen blef en allmän föda. God potatis odlas endast i lös, sandig jordmån, ty i fet och lerig jord blifva de små och alltför hårda; under växttiden böra de kupas väl och alltid vara betäckta med jord, emedan ljuset och luften utvecklar i dem det gröna färgämne, som, enligt hvad erfarenbeten lärt oss, ger potatisen en bitter smak, och som inverkar skadligt på matsmältningen. God potatis bor vara mjölig, hafva få ögon och små fördjupningar vid ögonen såsom tecken på, att den är mogen, och då den skäres i stycken, medan den är rå, får den icke vara svampig eller hafva bruna fläckar, och hvarken lukta surt, sött eller ruttet. Skalet skall vara enfärgadt och tunnt, och potatisen bör icke behöfva lång kokning, innan den spricker; då den är kokad, skall den vara mjölig och välsmakande.

Om hösten innehåller potatisen mycket stärkelse. I 100 ort potatis finnes 17 till 20 ort ren stärkelse, 75 ort vatten, ett par ort ägghvita, litet fett och ett par ort jordaktiga ämnen. Potatis bör såsom regel aldrig ätas enbart och i stor myckenhet, utan alltid tillsammans med annan mat, såsom kött, mjölk, ost, ägg, kål, ärter, bönor och litet fett, ty alla