ær tolf þynia[1] sæþe[2] a halfnaþa træþe[3] ok tolf lassa æng. Þa skal köpa bökær ok mæssu klæþe[4], kalk ok klokkor ok skruþ allan, þæn sum hialpa skal mæþ manne i hem ok ur heme, baþe kuikum ok döþum, þæt skal alt sokn[5] kusta.
II. Um huru biskupe skal buþ fa ælla hanum gingærþ[6] gæra.
Siþan skal biskupe buþ fa; han skal i sokn koma mæþ mannum tolf ok sialuær han þrættande. Þrim borþum æru böndær hanum skyldughir uppi at halda ok þrea markær hanum firi uixl giua. Þa skulu böndær hanum þriggia þynia öl gæra ok þrea spæn[7] huetis ok en þyn rugh ok en þyn biug, þæt skal han haua til sins borzs, ok fiura þyni hæsta korn ok þær mæþ tu las foþær ok þry pund
- ↑ Þyn, pl. -ir, gen. sg. & pl. þynja, m. Tunna; äfven tunna fins i fsv. med motsvarigheter i öfriga germ. språk, men är alldeles icke besläktadt med þyn, hvilket blott är fsv. „Det förefaller nästan som kunde þyn sammanhänga med adj. þunner“ säger Rydqvist: Sv. Spr. L. IV 298.
- ↑ Sæþe n. 1) Säd. 2) Jorden, på hvilken säden växer (i båda bet. = sæþ f., hvilket ock betyder utsäde).
- ↑ Halfnaþa træþe l. half træþe n. Sådant åkerbruk, att halfva åkern besås och andra hälften ligger i träde, således tolf þynia sæþe a halfnaþa træþe: åkerjord, på hvars ena hälft 12 tunnor säd kunna sås, under det att den andra ligger i träde.
- ↑ Klæþe (isl. klæði) n. är en neutral ja-stam, afledd från ett i nordiska språk icke återfunnet, men i ags. befintligt cláð kläde (Hellquist i Arkiv VII s. 32). I sing. betyder klæþe ylletyg, kläde, i plur. kläder. Nysvenskan skiljer mellan pluralformerna kläden ɔ: flere slag af kläde och kläder, hvilket gjorts till plur. tantum.
- ↑ Sokn (jfr vb. sökia) f. 1) Sökande. 2) Socken d. v. s. det område l. distrikt hvars innebyggare besöka samma kyrka.
- ↑ Gingærþ, gengærþ f. Sammanskott af lifsmedel till konungen, biskopen l. konungens länsman under deras resor.
- ↑ Spandær l. span, pl. spæn, m. Spann, ett målkärl, innehållande 1⁄2 tunna (dock olika på olika orter), sedan i allmänhet ett kärl att bära i handen.
sköta: förrätta en symbolisk öfverlåtelse af jord sålunda, att den, som afhände sig jordegendomen, lade litet därifrån tagen jord i en flik (sköt, isl. skaut) af mottagarens kappa. Se härom Amira: Altschw. Oblig.recht s. 512 ff.
