XXII. Um dana arf[1], æn utlændingær dör, ælla uar hanum iorþ giuin, huar sum hana æruir siþan.
Nu dör man þæn, sum egh hauær arua inrikis; kombær rættær arui innan nat ok iamlanga mæþ brewm ælla fullum skiælum, at han ær hans rætær arui, þa taki arf hans. Kombær egh han innan nat ok iamlanga, þa takær kunungær arf hans, huat þæt ær hældær iorþ ælla lösöra; þæt kallaþis forþum dana arf. Nu æn iorþ uarþ giuin hanum, þa taki þæn iorþina, sum hana gaf.
XXIII. Vm huru kunungær æruir inlænzskan, ok huru gildær han uarþær um drap, sar ælla skenu.
Nu æn man ær inlænzskær ok uet man hans arua, þa skal aruit standa, þær til ær hin kombær. Nu æn man uet egh hans arua ok kombær egh buþ af hanum alla san uissa[2], huar sum han ær, ælla ok sialuær han innan nat ok iamlanga, þa æruir sua kunungær han sum utlænzskan. §. 1. Nu æn han uarþær dræpin, þa skal sua böta firi han, sum skilt ær. Varþær han huggin fullum sarum ælla slaghin skenu, böte sua firi han sum firi frælsan man.
XXIIII. Um æn man kalla annan þræl uara, þa uæri sik mæþ eþe fiughurtan manna.
Nu sighær man annan þræl uara, þa skal han uæria sik mæþ eþe fiughurtan manna, mæþ frændum sinum[3] innan
- ↑ Dana aruær m., dana arf n. Arf efter en död, hvilket, då denne icke efterlämnade arfsberättigad släkting, tillföll konungen. I Upl. L. och Vm. L. skrifves danar arf, likaså i isl. dánararfr, och då i isl. äfven finnas dánardagr dödsdag och dánarfé med samma betydelse som dánararfr, har Schlyter utan tvifvel rätt, då han med förkastande af den äldre härledningen från folknamnet Danir antager förra leden i sammansättningen vara genit. af ett femin. *dan död. — Tamm i Etym. Ordb. har samma härledning och säger dan vara ett verbalabstrakt, bildadt af den rot, som ingår äfven i verben dö och dåna svimma.
- ↑ Uissa f. visshet, säkerhet, san uissa ɔ: säker underrättelse.
- ↑ mæþ frændum sinum, epexeges, jfr följ. sida r. 10 mæþ niþiar eþe.
jafnfrǿkinn): lika rask l. arbetsduglig.
