Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

180

gång. Härvid kan i allmänhet anmärkas, att man i flera landsorter är mindre bevandrad i vattendrifts användande för qvarnverk, hvarpå ingen, som vet huru litet som göres för denna vigtiga kunskaps spridande, kan skäligen undra.

Vi besågo här en vacker slussbyggnad, som heter Olof Trätälja, och som sistlidet år fullbordades. Härigenom är en vigtig segelled öppnad mellan Venern och Byelfven. Förr kunde man vid vissa tider icke utan stor svårighet framkomma under härvarande bro. Men strömmen var nu mindre stark, hvarföre man, dock icke utan stor ansträngning, upphalade sig deri, emedan landtafgiften är något lindrigare än slusspenningarne.

Från Gustafskrogs gästgifvaregård kommer man öfver Högrasterna, en skogbevuxen fjällsträcka med lindrigare backar, till Ransund, en vik af Venern. Uppkommen för backen å andra sidan visar sig Kyrkeby med ett ansenligt trähus. Härofvanför ligger Eds eller Gustaf Adolfs kyrka. Hon är byggd af gråsten med lerbruk och är temligen stor. Jernband, som sträcka sig tvertöfver och synas i kyrkan, sammanhålla murarna. Betäckningen är af skiffer, hvalfvet af bräder. Tornet är temligen högt, och deri bildas nederst ett förhus. För öfrigt är byggnaden enligt nutidens manér. Öfver ingången å tornet läses: År 1783 efter Frälsarens födelse det 13de af Gustaf III:s regering byggdes detta Herrans hus och kallades Gustaf Adolfs kyrka efter Svea rikes Kronprins.

Från Malöga till Lillnor passeras en lång vik af Venern. Detta sund mellan Ås- och Grumsfjärden är temligen bredt, hvarför färja här begagnas. På andra stranden ligger en liten bergshöjd, hvarest fordom låg Edsholms- eller Åsaslott, som förstördes af riddaren Peder Ulfsson