icke kunde vara, fullbordad. — Härvid förekommer dock den ovanlighet, att halfpelarne i långhuset inberäknas i de fristående pelarnes antal; men att deremot spitspelaren icke får beräknas i deras antal, hvilka finnas i korbyggnaden, och grunden härför är lätt att inse. Kyrkans byggmästare, som ville nedlägga en synnerlig styrka i sitt arbete, har icke ansett tvenne runda pelare uthärda tyngden af tornets hela östra sida; han har derföre uppdragit tvenne grofva fyrkantiga pelare för denna massas upprätthållande och å dessa anbragt halfrunda pelare, som motsvara båda pelarraderna. Han har ej heller ansett, att kupolen kunde säkert uppbäras, utan den finge ett ytterligare stöd af den spetspelare, som finnes längst i öster och hvilken öfverskjuter det egentliga kyrkans grundtal. — Vidare har långhuset sex öppningar å hvardera sidan, nemligen fem fönster och en ingång, således tillsammans tolf öppningar. Korbyggnaden har sex fönster å omgången och sex å kupolen; alltså tolf tillhopa. Grundqvadraten inrymmes sex gånger i kyrkans hela längd, sålunda hälften af kyrkans grundtal. Mellanskeppet har dubbla bredden af sidoskeppen, en grundregel, hvarifrån medeltidens byggmästare sällan afveko. Kortligen, hela denna helgedom står i ett skönt förhållande till dess grundidé och alla dess hufvuddelar. Deremot kan man icke neka, att mycken godtycklighet yppar sig i särskilda detaljer. Rundbågar afvexla med spetsbågar, runda pelare motsvaras af kantiga pilastrar, korshvalf sammanparas med stjernhvalf, gesimser från den äldsta rundbågs- och yngsta spetsbågstiden blandas med hvarandra, hvarjemte fotställningar och kransar förekomma, hvilka äro nästan främmande för bådadera. Det tyckes, som kyrkans byggmästare, hvilken varit noga kännare af de gamles heliga
