Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/332

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

322

listverk äro godtycklige, är mindre underligt; emedan den, som icke känner grundidéerna af ett byggnadssätt, ännu mindre känner dess detaljer. Vi vilja dock icke neka, att den utomordentlige mannens teckningar äro i allmänhet roande till och med intagande; men de framställa icke verkligheter i sin sanna dager. De likna Romaner, hvilka väl lifligt beskrifva sanna händelser, men förvända och utsira desamma, så att fornforskaren är dermed alldeles obelåten. Detta förhållande har jag måst här anmärka; ty i annat fall kunde möjligtvis någon anse min beskrifning öfver denna helgedom vara vid jemförelse med Grefve Dahlbergs teckningar deraf alldeles felaktig. Emellertid kunna ifrågavarande misstag från den tiden väcka mindre förundran, då man kan till och med i våra dagar få se arkitektoniska teckningar af rena medeltidsbyggnader behäftade med moderna profileringar.

Det skulle i sanning glädja mig, om konstälskaren kunde af denna min beskrifning få något lefvande begrepp om Varnhems kyrka. Att detta begrepp likvisst icke kan på något vis motsvara åskådningen af denna hänförande helgedom, medgifves. Ehuru jag för flere år tillbaka och tvenne särskilda gånger betraktat detta mästarverk, kan jag icke neka, att jag efter ett närmare studium af det vigtigare, som i samma väg finnes utrikes, erfor vid inträdet deri en mångdubbelt större hänryckning. Solen nalkades sin nedgång, och en dyster halfdager spred sig mellan pelarraderna och korkolonnerna. De kragstenar, hvilka i skepnad af menniskohufvuden framskjuta från de mäktiga skiljebågarnas löfprydda utsprång, liknade vålnader, som ville understödja de tunga takhvalfven. Skymningen gjorde snart långhusets partier mindre åskådlige, men ännu hvilade en ljuf halfdager öfver den höga