50
denna byggnad märkes dock ingenting, som hufvudsakligen skiljer den ifrån de öfriga. Detta kan också icke väntas, enär det numera icke skall, såsom under den mystiska medeltiden, egentligen tillhöra den lika aktningsvärda som välgörande Frimurareorden att grundligt studera den högre byggnadskonsten och på allt sätt bidraga till densammas befrämjande.
Här finnes ett badhus af fogstruken klinkertsten, hvilket onekligen är prydligt och beqvämt. Detta badhus är en rundbyggnad i tvenne afsatser, af hvilka den nedre har pulpet-, den öfre kupolbetäckning. Tvenne vestibuler, som äro anbragte å motsatta sidor, inleda i byggnaden. Dessa vestibuler, som utspringa i räta vinklar, bestå af kolonner, hvilka uppbära frontoner. I midten af byggnaden är ett mottagningsrum, som omgifves af kolonner och belyses från dess hvalfbetäckning. Härutanför är en omgång, hvarifrån särskilda dörrar inleda uti badrummen samt af- och påklädningsrummen, hvilka få sin belysning dels från de öfre, dels de nedre omgifningsmurarnas rundbetäckta fönsteröppningar. I badrummen finnas aflångfyrkantiga, slipade marmorkar. Byggnadens yttre och inre är i sanning inbjudande, men dess alla detaljer stå icke i full harmoni med hvarandra. Vestibulernas kolonner, som sakna baser, men ha deremot ofantliga kransar, afbryta starkt vid jemförelse med mottagningsrummets kolonner, hvilka äro i antik stil på höga fotställningar.
Göteborg har mycket, som förtjenar en resandes uppmärksamhet; men tiden medgaf tyvärr icke att se allt hvad vi önskat, och det ligger föröfrigt utom vår afsigt att, då denna stad redan har en äldre och en nyare beskrifning, vidröra dess många inrättningar, och då
