Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
139
Om Köttsaltning.

Att salta Fårkött.

När fåren äro slagtade, och suttit upphängde öfwer natten, huggas de i fyra stycken, njurarna med dess fett borttagas från bakdelarna, och köttet lägges efter myckenheten i ett kar, eller en så, hwilken fylles med så mycket friskt wat­ten, att det står öfwer köttet, hwarmed det står öfwer natten. Om morgonen upptages det och lägges på ett lutande bord, och när wattnet afrunnit, tages hwarje köttstycke och torkas något med en grof handduk. Fint godt salt, el­ler gröfre sönderstött, strös då på bottnen af saltningskärlet; köttet nedlägges sedan helt tätt tillhopa, och saltas mellan hwarfwen, hwarefter tyngd pålägges, och efterses, att det icke härsknar.

Det oxkött som skall rökas, upptages efter 4 weckor; men fårköttet behöfwer blott ligga 14 dagar i saltet: i agttages att det oxkött som rökes, icke bör wara hugget i för stora stycken; ty då fordrar det för lång tid att blifwa genomrökt.

Att salta Fläsk.

När swinet är slagtadt och kallnadt, sönderhugges det på det sätt, att skinkorna, refbensspjällen och bukfläsket utskäres, ryggen frånhugges, och hufwudet afskiljes; hwarefter allt fläsket, utom skinkorna och refbensspjällen sön­derhuggas, ungefär till sådana stycken, som de sedan skola förbrukas. Detta fläsk gnides ganska wäl med fint eller sönderstött salt, och ned­sättas sedan ganska tätt till hwartannat. Skin­korna läggas i bottnen, och refbensspjällen ofwanpå, i händelse de snart skola brukas;

bot­ten med tyngd pålägges, och då fläsket lakar

sig,