om de äro stora, skäras de midt i tu, men annars lemnas de hela. Då strör man stött ingefära och salt öfwer hela hinnan, och lindar den sedan som en rulle hårdt tillsamman, wicklar så ett ark papper deromkring, och lindar ett segelgarn om alltsamman. Rullen skäres sedan twär i ena ändan, och då man will nyttja den, att dermed grädda pannkakor, steka sill, strömming, eller palt, så uppwikes papperet wid den twärskurna ändan, och stekpannan sättes tom på elden, för att blifwa wäl het, då den sedan gnides med fetrullen, som släpper så mycken fetma ifrån, som man åstundar. När rullen är nyttjad, förwaras den på ett kallt rum till widare behof.
Detta sätt är emedlertid det sparsammaste, och nyttjas mest af allmogen, som då af ett par fetthinnor kan bereda sig en någorlunda spis-sam, om just icke läcker pannkakssmörja.
På annat sätt af Njurtalg.
Njurtalgen af getter eller får, äfwen af boskap, om man så behagar, jemte all den talg man wid köttsaltning, såsom lös eller öfwerflödig kan frånskräda; liksom den, hwilken ibland plockas af fet-tarmar: denna sednare ligger likwäl några dagar i watten, som ömsas, hwarefter den lägges i ett warmt rum att torka. All denna talg skäres sedan i tärningar, och hackas så fin som grofwa gryn; hwarefter den uppblandas med fint salt, stött ingefära och peppar, samt nedlägges i burkar, och då man will nyttja den, att deruti steka fisk, kött, korf, palt, m. m., eller till bakning af pannkakor, så
