98
litteraira namn. Men för att ännu ögonskenligare visa, huru litet menliga dessa brister kunna vara för mig, tillåter Du mig visserligen att framdraga just den svåraste anmärkningen emot mig i detta afseende, nemligen den som rörer min upgift, att lerjord är löslig i vatten, ett uttryck som visserligen ej den kan ursägta, som icke är nog benägen mot författaren att vilja supplera de utlemnade orden: »i en del af sina sammansättningar». Men för honom vill jag blott anföra, att samma vårdslöshet undfallit en kemist ex professo, nemligen Link i sin »Anatomie der Pflanzen», der han pag. 279 sålunda uttrycker sig: »Ueberhaupt hat De Saussure den Ûbergang der Salze, und auch der Erdarten, (äfven han upför således dessa under samma rubriker som jag) in die Pflanzen dargethan. Wenn auch ein Ûbergang der aufgelösten Erden in die Gewächse statt findet, so scheinen sie doch als Nahrungsmittel von keiner grossen Bedeutung zu seyn.» Hvad jag således sagt om lerjorden, det har Link sagt om jordarterna i allmänhet. Visserligen godtgör icke detta mitt fel; men då det kunnat undfalla en kemist, bör det väl icke betyda mycket hos den, som icke är det och som af kemien icke studerat annat än dess allmänna lagar.
Du täckes af hela denna framställning finna, att det ingalunda varit min mening att tvista med Dig, huruvida Du i sjelfva verket har rätt eller icke. Denna fråga är för mig numera underordnad och i speciella fall nästan likgiltig. Den utgör dessutom snarare en tvist emellan Dig och de författare jag följt. Den naturforskare, som företagit sig att sammanställa andras observationer till ett helt, finner sig omotståndligen tvungen att antaga den förklaring derutaf, som gör detta hela antingen möjligt eller klarare. Utan rättighet att dömma emellan stora naturforskare har jag låtit leda mig endast af denna grundsats. Om en annan forskare söker ett annat helt och deruti inpassar motsatta observationer och förklaringar, så reducerar sig striden ingalunda till dessa enskilta frågor,
