68
Jag trodde det till och med vara lätt, så framt du fann det rimligt, ty då vetenskaps academiens fonder ej komme att graveras, kunde det icke vara emot de öfriga vetenskapsmännen, att jag äfven fick vistas ibland dem, fick tillgång till deras uplysningar, fick meddela mina meningar och höra dessa bestridas, rättas och förbättras.
Sådan var ungefär min mening, och jag var verkligen benägen att tro, att denna idé ej skulle finna mycket motstånd; då jag ej ville gagnera med 1 skilling på de öfriga vetenskapsmännens bekostnad. Måhända har jag tagit för hastigt mitt beslut att deraf göra alfvare; men jag gjorde mig nästan säker på förhand, att Du likaså gerna nu skulle se mig i Stockholm sysselsatt med naturvetenskapliga forskningar, som då Du med så mycken vänskap bemötte mig under comité-tiden. Derom tviflar jag icke heller nu. Du ser endast svårigheter, der jag trodde mig icke se några.
Jag skulle önska, att denna förklaring ställt mitt förslag i något bättre ljus hos dig, än sådant det förut visat sig. Det skulle göra mig ondt, om Du trodde mig endast af orolighet, och utan skäl, önska mig en förändrad plats, ömsa ej Tysklands lärde ofta plats i samma fädernesland utan att derföre anses för oroliga eller missnöjda? Om Du kände, huru isolerad man här lefver, huru med hvarje dag det vetenskapliga lifvet nedsjunker, skulle Du ej finna mitt förslag så förkastligt, som det hittils synts dig.
Men huru Du än bedömmer mig, skall jag med altid samma oföränderliga tänkesätt af den utmärktaste högaktning och tillgifvenhet framlefva
