Sida:Berzelius Bref 9.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
33

urladdas öfverskottet tvärtigenom den belagda kroppen eller, då oledaren är tjock, genom språng öfver dess yta. Således tycker jag at det nekande utslaget af en stapel af belagda glasskifvor aldeles har sin riktighet enligt theorien för stapeln.

Jag förutsätter at de försöken af Davy, som Berthollet öfversatt i Annales de Chimie, äro de samma, som stå i Nicholsons Journal för december 1807 och jan. 1808 under titel; On some Chemical Agencies of Electricity. De äro således Assessoren bekanta. Davy slutar dem med äfvenledes et försök til theori, som grundar sig på aldeles motsatsen af grunden för min theori. Jag läste den med et slags glädje at se hvart enda försök, som han framdrog til bekräftelse af sin theori, vara det ännu kraftigare för min, til dess jag kom til et försök, som i början aldeles mördade hela min glädje. Detta låter i öfversättning så här: »I en stapel af salpetersyra, zink och koppar är zinken, som allmänt är bekant, positiv; men i en stapel af zink, vatten och salpetersyra är den sidan af zinken, som råkas af syran, negativ: om således den chemiska action vore orsak til effecten, så borde electriciteten vara den samma i båda händelser». Jag höll just på at anställa detta försök och hade redan förstört en förmiddag på at få mina zinkplåtar så blanka som möjeligt, då jag i detsamma erinrade at detta försök omöjligen kan slå in. Ty i detta fall skulle, efter Davy's theori, den svaga verkan af zinkens på syrans elektricitet ombyta den chemiska fördelningen i syrans och vattnets beståndsdelar, tvärt emot då z[ink], syra, k[oppar] nyttjades, och syret, tvert emot alla bekanta försök, samla sig til —E, under det basis, vare sig väte eller qväfve, blefve positiv. Detta är så tydligt orätt, at jag sparade mig mödan at slipa andra hälften af mina plåtar. Davy har således vid försöket med denna stapel, intagen af sin theori om den electriska fördelningen genom contact, efter hvilken försöket måste utfalla så, som han upgifvit, profvat den med de bedrägliga electrometrarna och condensatorerna; instrument som i dessa slags försök äro utan alt pålitligt användande, sedan de en gång lärt oss, hvilkendera af dessa E det är som

3 — 22185. Berzelius.