Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
35
21 JULI.

skapad såsom en ihålig kon, och vill däraf förklara dess synliga skepelse. Om nebulosorna tror han, att de äro en homogen materia, som smått efter hand mer och mer kondenseras och slutligen bilda planeter. Dormitat interdum bonus Homerus. Herschel berättade oss i korthet sitt lefnadslopp. Han är född tysk och hade i ungdomen visat mycken håg för musiken; hans far lät undervisa honom däri. så att han i ynglingaåren tjänte vid ett preussiskt regemente såsom klarinettblåsare. Hans skicklighet att spela orgelverk förskaffade honom ett litet renommé, och händelserna fogade sig så, att [han] blef antagen till organist i Bristol i England. Den myckna lediga tid denna syssla lämnade honom, föranledde honom att studera astronomien, hvilket han gjorde med den framgång, att han några år därefter upptäckte planeten Uranus. Denna upptäckt ådrog honom konung Georgs uppmärksamhet, som kallade honom från Bristol, skänkte honom den lilla egendomen i Slough och satte honom i tillstånd att utan biomsorger sysselsätta sig med astronomien. Här har han nu bott i trettio år och ständigt riktat sin uppmärksamhet åt aflägsna främmande världar med en utmärkt framgång. Här har han uppfunnit sitt stora teleskop, det enda i sitt slag på jordens hela vida rund. Han har äfven gjort en för kemien och fysiken ganska viktig upptäckt, den att solstrålarna i spectrum prismaticum äro mycket varmare i den röda ändan än i den violetta.28 Herschel synes vara en man af mycken kvickhet men kanske af föga djupsinnighet, kanske har han i sina raska dagar haft mera uppfinningsgåfva än förmåga att redigt utgrunda; så tycker jag mig åtminstone finna af den del af hans skrifter, som jag forstår.

Portugisiske ministern Souza, comte de Fonchal, hade haft den godheten att lofva, att i händelse vädret varit vackert, skulle han hafva mött mig i Slough för att öfvertala Herschel att aftäcka spegeln i sin stora tub och visa oss månen, som nu var nära sin fyllnad; men väderleken