ÖsterGötland, och wisar hennes structur och tjåcka murar nogsamt, at hon är en med af the äldsta i Länet. Från början har hon icke warit så stor, som hon nu är; utan är sedermera tilökt, i synnerhet uti femtonde Seculo, hwartil Biscop Benedictus then tredje gifwit henne in loco ser. 6. ante Dominicam Palmarum anno 1440 ett ståteligit Aflatsbref, som på pergament skrifwit ännu förwares i Kyrkan: dock finnes ock, at hon förrut redan år 1357 har warit ett Kanike-Säte. Kyrkan är belägen på en hög sandbacke wid Södra ändan af Sjön Striern, och står på Krono grund 4 mil ifrån Linköping. J längden håller hon til yttre tornmuren 34 och en half aln, och uti bredden 10 och en half aln; men som hon nu är alt för liten åt Församlingen, så är beslutit, at aldeles nederrifwa henne til grunden, och å nyo bygga en större och rumrikare, hwartil en stor myckenhet Gråsten är redan framförd och andra materialier anskaffade, på thet byggnaden, om gjörligit är, som snarast må företagas. Altartaflan kan så wäl pryda Kyrkan tå hon blifwer större som nu, i thy hon uti wacker målning föreställer Frälsaren på Korsset, under hwilket Maria, Maria Magdalena och Johannes stå, och skal hon wara målad och upsatt år 1704; men Kyrkans förra Altartafla blef inwigd af Biskopen M. Henrico Tidemanni d. 4. Dec. Ann. 1494 med 7 beläten, tå han gaf thertil 40 dagars Aflat, och war tå en Dn. Esgerus Kyrkoherde eller Curatus. Prädikstolen pryder ock sitt rum. Han är mycket wäl målad, förgyld och försilfrad, samt utzirad med Frälsarens och Evangelisternas bilder; och har Öfwerste Lieutenanten Hans Hinrich von Knorring tillika med Församlingen genom sammanskott påkostat honom. En Kalk från Påwetiden är ännu i behåll wid Kyrkan, och läses på honom uti Munckstyl omkring handtoget:
