| Den blindföddes wittnesbörd. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 9, 10. | 267 |
34 De swarade och sade till honom: I synder är du född hel och hållen, och du will lära oss? Och de kastade ut honom.
Hel och hållen, till kropp och själ. Som wille de säga: Du, som är blind född och således genom ett sådant straff bäst wittnar, att du eller dina föräldrar äro syndare af gröfre slag än wanligt, will likwäl understå dig att lära oss, som äro lärdt och fromt folk.
35 Och Jesus fick höra, att de hade kastat ut honom, och när han fann honom, sade han till honom: Tror du på Guds Son?
36 Han swarade och sade: Herre, hwem är han, att jag må tro på honom?
37 Då sade Jesus till honom: Du har både sett honom, och han är den som talar med dig.
38 Då sade han: Herre, jag tror. Och han tillbad honom.
39 Och Jesus sade: Till en dom har jag kommit i denna werld, att de som icke se skola warda seende, och de som se skola warda blinda. Joh. 3: 19. 12: 47.
Och de, som icke erkänna, att de äro blinde, utan inbilla sig, att de se eller att de äro andeligen seende, skola, till straff för sin förmätenhet, warda blinda och förblifwa i sin andeliga okunnighet.
40 Och några fariseer, som woro med honom, hörde detta och sade till honom: Icke äro wäl äfwen wi blinde?
41 Jesus sade till dem: Woren I blinde, så haden I icke synd, men nu sägen I: Wi se; derföre förblifwer eder synd. Joh. 15: 22.
Woren I, efter edert eget af sann sjelfpröfning härflytande omdöme, blinde, så skullen I uti en sådan kännedom om eder andeliga blindhet begära hjelp deremot, och då haden I icke synd, då wore eder skuld icke så stor, som den nu är; men nu sägen I med förmätenhet, trotsande på eder bokstafskunskap: wi se; derföre förblifwer eder synd, derföre kan eder blindhet icke hjelpas, och eder skuld icke borttagas. — Denna skarpa sanning utför wår Frälsare widare i det följande kapitlet, som börjar med att wisa, huru de fariseiske lärarne woro blinda och derföre falska, trolösa herdar.
10 Kapitlet
Jesus talar om falska och sanna församlingsherdar, säger sig wara den gode herden och wittnar wid tempelinwigningsfesten i Jerusalem, att han är Kristus, Guds Son.Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går genom dörren in i fårahuset, utan stiger in från annat håll, han är en tjuf och en röfware.
Den liknelse, Jesus här talar, är tagen af sättet att i österlandet bewara hjordarna. Dessa woro både många och stora. För att icke warda blottstälde för röfware, behöfde de desto sorgfälligare wård. Till den ändan plägade flera herdar om aftonen drifwa sina hjordar tillsamman i ett fårahus, eller egentligen en stor fålla, som bestod af ett med en låg mur omgifwet gårdsrum. Wid dörren höll en bewäpnad tjenare wakt. Denne kallades dörrwaktaren. Denne insläppte blott de kända herdarne. Wille derföre någon röfwa eller stjäla, måste han annorstädes ifrån instiga. Mot morgonen kommo herdarne, för att utföra hwar och en sin hjord. Fåren, i synnerhet de förnämsta i hjorden, kände sin herdes röst, så snart han ropade dem wid namn, såsom det äfwen i forntiden war öfligt. Derpå följde honom hela hans hjord. Bengel förmodar, att Jesus såg en sådan hjord för sina ögon, just då han med en sådan anledning uttalade den sköna liknelse, som här framställes. Jesus framställer sig först såsom dörren till fårahuset, så att ingå genom dörren är detsamma som att ingå genom Jesus Kristus. Fårahuset, se v. 16.
2 Men den som går in genom dörren, han är herde för fåren.
3 För denne låter dörrwaktaren upp, och fåren höra hans röst, och sina egna får kallar han wid namn och för dem ut.
Dörrwaktaren, se Ap. G. 14: 27.
4 Och när han har släppt ut sina egna får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
5 Men en främmande följa de icke, utan fly ifrån honom, emedan de icke känna de främmandes röst.
6 Denna liknelse sade Jesus till dem, men de förstodo icke hwad det war, som han talade till dem.
De förstodo icke, i följd af deras i föregående kapitel bestraffade blindhet.
7 Då sade Jesus åter till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren till fåren.
8 Alla som hafwa kommit före mig äro tjufwar och röfware, men fåren hafwa icke hört dem.
Alla: Jesus talar här med afseende på samma tids usla herdar; såsom han ock säger: de äro (ej blott: de hafwa warit) tjufwar och röfware. Ingen af dem hade nemligen ingått genom Kristus såsom dörren till församlingen eller fårahuset. Deras fariseiska läromeningar gjorde, att de icke funno, icke sökte dörren. De wisade sig twärtom allt widrigare mot Jesus. Derföre, då de likwäl utgåfwo sig för rätta herdar, woro de twärtom tjufwar, som stulit sig in i embetet, och röfware, i det de gjorde fåren skada och röfwade till sig en ära, som endast tillkom sådana lärare, hwilka erkände Kristus och förde
_271.jpg&oldid=347746){kind=link}