| 346 | Prophetia om konungen. | Propheten Esaia. | Cap. 10. |
9. Är icke Calno såsom Charchemis? Är icke Hamath såsom Arphad? Är icke Samarien såsom Damascus?* *2 Kon. 18: 34.
Calno eller Calne war sannolikt det gamla Ktesiphon wid Tigris, och Charchemisch det gamla Circesium wid floden Euphrat. Den stolte konungen will med dessa ord säga, att det warit honom lika så lätt att intaga den ena som den andra af dessa städer.
10. Såsom min hand funnit hafwer afgudarnas konungarike; ändock deras afgudar starkare woro än de i Jerusalem och Samarien äro.
11. Skulle jag icke göra Jerusalem och dess afgudar, såsom jag Samarien och dess afgudar gjort hafwer?
Hedningafolken trodde, att de och deras riken stodo under deras afgudars beskydd, och att deras rikens bestånd berodde på, huruwida deras afgudar woro swaga eller starka.
12. Men när HERren hafwer alla sina werk uträttat på Zions berg och i Jerusalem, så will jag hemsöka den högmodige konungens frukt af Assyrien, och hans högfärdiga ögons prål;
13. Derföre att han säger: Jag hafwer uträttat det med mina händers kraft, och igenom min wishet, ty jag är klok. Jag hafwer annorlunda delat landen, och deras egodelar röfwat, och såsom en wäldig slagit deras inbyggare till jorden.
14. Och min hand hafwer funnit folken, likasom ett hönsnäste, så att jag hafwer all land tillhopa samlat, likasom man församlar ägg, som öfwergifne äro; der ingen en fjäder rörer, eller upplåter sitt näf, eller korrar.
15. Kan ock en yxa berömma sig emot honom, som hugger med henne? eller en såg trugas emot honom, som drager henne? Såsom den sig berömma kan, den en käpp bär, och upplyfter, och bär honom så lätteligen, som han intet träd wore.
Frukt, v. 12, bet. det som han i sitt högmod hade uträttat, hans rike, och hans skatter, som han med eröfringar och plundringar samlat. Konungen berömde sig, huru lätt han hade intagit andra länder, hwilkas regering och folk lika så litet wågat förswara sig, som en swag fågel wågar förswara sitt näste mot en menniska, utan flyger derifrån. Men denne konung skulle besinna, att han war blott ett swagt redskap i Herrans hand, såsom en yxa, en såg eller en käpp begagnas af en menniska. Såsom den sig berömma kan m. m., grt.: såsom om riset sloge med den, som håller det, och såsom om stafwen kunde upplyfta den, som icke är träd, nemligen menniskan. Så maktlösa som riset och stafwen äro i jemförelse med menniskan, så wanmäktig och ännu obetydligare war den mäktige konungen emot Gud, som begagnade honom såsom ett ris. Så äro menniskorna redskap i Guds hand på olika sätt och till olika ändamål.
Lycklige de, som äro trogna och williga redskap till det godt är!
16. Derföre skall HERren HERren Zebaoth sända en magerhet* ibland hans feta, och skall upptända hans härlighet, att hon skall brinna såsom en eld. *Es. 24: 6.
Härlighet, se ära, v. 3. De förnämsta i detta rike skulle försmäkta af hunger, deras rikedomar plundras och deras städer förstöras.
17. Och Israels ljus skall warda en eld, och hans helige skall warda en låga, och skall upptända och förtära hans törne och tistlar på en dag.
Israels ljus är Messias. Han, den Helige i Israel, skulle för Assurs folk blifwa en förtärande eld, så att de skulle förgås, såsom förtorkade törnen och tistlar förgås i eldslåga. Onda menniskor liknas wid ogräs, och de argaste liknas wid törne och tistel. Den Assyriska hären förstördes sedan af en häftigt dödande pest. Se cap. 37: 36.
18. Och hans skogs och marks härlighet skall till intet blifwa både själ och kropp; och skall förgås, och förswinna;
19. Så att hans skogs återlefda träd måga räknade warda, att ett barn må uppskrifwa dem.
Äfwen skogen skulle i Assurs rike ödeläggas; men skogen är en bild af folket, och marken en bild af riket och dess inrättning. Prophetian säger, både att rikets själ eller folkandan och kroppen eller riksinrättningen skulle blifwa till intet.
20. På den tiden skola de igenlefde i Israel, och de som af Jacobs hus behållne blifwa,* icke mer förlåta sig uppå honom, som dem slår; utan skola förlåta sig uppå HERran, den heliga i Israel, uti sanning. *2 Kon. 19: 5.
De af Jacobs hus, som blefwo behållne, skulle icke mera hoppas på konungen af Assyrien, som slog och tuktade dem, utan på Herran allena, i sann tro på sanningens ord.
21. De igenlefde skola omwända sig, ja, de igenlefde i Jacob, till Gud den starka.
De igenlefde eller qwarlefwan; detta är en del af namnet på prophetens son Sear Jasub. Se cap. 7: 3. Här är således en fortsättning af samma prophetia, som der började.
_350.jpg&oldid=345541){kind=link}