| 588 | Straffpredikan. | Propheten Hesekiel. | Cap. 20. |
20. Och mina sabbather skolen I helga, att de skola wara ett tecken emellan mig och eder, på det I weta skolen, att jag, HERren, är eder Gud.
21. Men barnen woro mig ock ohörsamme, lefde icke efter mina bud, höllo ock icke mina rätter, så att de gjorde derefter, genom hwilka menniskan lefwer, den dem håller; och ohelgade mina sabbather; då tänkte jag utgjuta min grymhet öfwer dem, och låta all min wrede gå öfwer dem i öknen.
22. Men jag wände min hand, och lät det tillbaka för mitt namns skull, att det icke skulle ohelgadt warda för hedningarna, för hwilka jag dem utfört hade.
23. Jag hof ock min hand upp emot dem i öknen, att jag skulle förströ dem ibland hedningarna och förskingra dem i landen;
24. Derföre att de icke höllo mina bud, och föraktade mina rätter, och ohelgade mina sabbather, och sågo efter deras fäders afgudar.
25. Derföre gaf jag dem den lära, som icke god är;* och de rätter, uti hwilka de icke lif hafwa kunna. *2 Thess. 2: 10, 11.
Så upphof Herren sin hand emot dem flera gånger i öknen med straff, med warningar och hotelser, som gällde både de då lefwande och deras efterkommande. Se 5 Mos. 4: 26, 27. Derföre gaf jag dem den lära, som icke god är: då folket icke wille hålla Herrans bud, så lemnade Han det att förfalla i willfarelse och afgudalära. Dä menniskan icke will hafwa sanningen, så undandrages ifrån henne Guds ords kraft och sanningens ande, och i det stället utwäljer hon sig sjelf falska tänkesätt och förfaller i ett ogudaktigt lefwerne. ”Den rätta Guds lära är frid, fröjd och lif i den Heliga Anda: men menniskolära är idel ofrid, hjerteqwal och sjelfwa döden: ty hon gifwer samwetet ingen ro eller frid: oansedt hon lärer ansenliga ting, såsom huru man skall mycket offra, ja ock sina käraste barn förbränna, såsom Han i texten säger.” L.
26. Och förkastade dem med deras offer, då de uppbrände i eld all förstfödning;* på det jag skulle bedröfwa dem, och de lära skulle, att jag är HERren. *2 Chrön. 33: 6.
Allt förstfödt skulle wara Herranom helgadt, och just sådana offer offrade det affälliga folket åt afgudarna, 2 Kon. 16: 3, twärtemot lagens uttryckliga förbud, 3 Mos. 18: 21. 5 Mos. 12: 31; cap. 18: 10.
27. Derföre tala, du menniskobarn, med Israels hus, och säg till dem: Detta säger HERren HERren: Edra fäder hafwa ännu mer försmädat och trotsat mig.
Ännu mer än i det föregående blifwit omnämndt.
28. Ty då jag hade låtit dem komma in uti landet, öfwer hwilket jag min hand upphäfwit hade, att jag skulle det gifwa dem: hwar de någorstädes sågo en hög backe, eller tjockqwistadt träd, der offrade de sitt offer, och buro dit sina obehagliga gåfwor, och rökte der sin söta rök, och utgöto der sitt drickoffer.* *Es. 57: 6.
29. Men jag sade till dem: Hwad skall dock den höjden, dit i gån? Och så kallades det en höjd, allt intill denna dag.
Afguderi på höjderna blef så allmänt i Israels land, att det ordet höjd alltid fick betydelsen af afgudaställe, och att uppgå på höjden betydde att tillbedja afgudarna.
30. Derföre säg till Israels hus: Detta säger HERren HERren: I orenen eder uti edra fäders wäsende, och bedrifwen horeri med eder styggelse;
31. Och besmitten eder på edra afgudar, åt hwilka I offren edra gåfwor, och uppbrännen edra söner och döttrar i eld, allt intill denna dag; och jag skulle gifwa eder af Israels hus swar? Så sannt som jag lefwer, säger HERren HERren, jag skall intet swar gifwa eder.
Huru skulle de få något tröstande swar af Herran, v. 1—3, under det de fortforo och wille fortfara i sina synder?
32. Dertill, då I tänken: Wi wilja göra likasom hedningarna, och såsom andra folk i landen, och tillbedja stockar och stenar, skall det fela eder.
De som hafwa kännt den sanne Guden och sedan blifwa hedningar, ådraga sig mångdubbel syndaskuld, och med dem kan Herren icke hafwa tålamod på samma sätt som med hedningarna. Detta gäller också om alla christna; de kunna icke. blifwa hedningar utan att uppresa sig emot sin Herre och Konung, som är Christus, och Han är en mäktig Konung, som både will och kan förswara sin ära och, straffa motståndare.
33. Så sannt som jag lefwer, säger HERren HERren, jag skall råda öfwer eder med stark hand och uträckt arm, och med utgjuten grymhet;
34. Och skall föra eder ifrån folken, och församla eder utur de land, dit I förströdde ären, med stark hand, med uträckt arm, och med utgjuten grymhet;
_592.jpg&oldid=346187){kind=link}