| Judiths Bok. | Cap. 13, 14. | 15 |
16. Och de tände upp bloss, och gingo omkring henne, till dess hon kom uppå en plan;
17. Och hon bad dem wara stilla och höra till;
18. Och sade alltså: Tacker HErranom wår Gud, den icke öfwergifwer dem, som tro uppå Honom; Han hafwer bewisat barmhertighet genom mig, sin tjenarinna, såsom Han Israels hus lofwat hafwer; och hafwer i denna natt nederlagt sitt folks fiender genom min hand.
19. Och hon drog Holofernes’ hufwud ut, och wiste dem det, och sade: Ser, detta ar Holofernes’, de Assyriers härhöfwitsmans hufwud; och ser, här är ett täcke, der han låg under, der han drucken war; der hafwer HErren wår Gud genom en qwinnas hand förgjort honom.
20. Så sannt som HErren lefwer, hafwer Han genom sin engel bewarat mig, att jag icke är besmittad worden, medan jag hafwer ute warit, och hafwer mig utan synd hit igen komma låtit, med stor glädje och seger;
21. Derföre tacker Honom alle; ty Han är god,* och hjelper alltid. *Ps. 106: 1. Ps. 107: 1.
22. Och de tackade alla HErran, och sade till henne: Lofwad ware HErren, som genom dig hafwer i dag gjort wåra fiender till skam.
23. Och Ozias, Israels folks förste, sade till henne: wälsignad är du dotter, af HErranom den allrahögsta Gudi, öfwer alla qwinnor på jorden.
24. Och lofwad ware HErren, som himmel och jord skapat hafwer, den dig hafwer lycka gifwit till att dräpa wåra fienders höfwitsman;
25. Och hafwer gjort ditt namn så härligt, att dig alltid prisande warda alla de, som HErrans werk akta; derföre att du icke hafwer skonat ditt lif, uti ditt folks bedröfwelse och nöd, utan hafwer det frälsat för HErran wår Gud.
26. Och allt folket sade: Amen. Amen.
27. Sedan hade de Achior fram; till honom sade Judith: Israels Gud, den du prisade, att Han på sina owänner hämnas kan, Han hafwer i denna natt de ogudaktigas hufwud förgjort genom min hand.
28. Och att du det se må, så är här Holofernes’ hufwud, som Israels Gud högmodligen försmädde, och dig med döden hotade, då han sade: När Israel folk gripet warder, så wille han dig med dem genomstinga låta.* *Jud. 5: 28.
29. Och då Achior Holofernes’ hufwud såg, wardt han så häpen, att han war ej bättre än död.
30. Sedan då han åter till sig kom, föll han till hennes fötter och sade:
31. Wälsignad är du af din Gud uti alla Jacobs hyddor; förty Israels Gud skall på dig prisad warda när alla folk, som ditt namn höra få.
14. Capitel.
Sedan sade Judith till allt folket: Käre bröder, hörer mig; så snart som dagen kommer, så hänger hufwudet ut för muren;* *2 Macc. 15: 35.
2. Och tager edra wärjor, och faller allesamman ut i en hop och med stort rop.
3. Så fly de som på wakten äro, och skola wäcka sin herre upp till slags.
4. Och när höfwitsmännerna komma till Holofernes’ paulun. och få se kroppen det liggande i blodet, så warda de förskräckte;* *Jud. 15: 1.
5. Och när I märken, att de äro förtwiflade och gifwa flykten, så följer flux efter; ty HErren hafwer gifwit dem under edra fötter.
6. Då nu Achior såg, att Israels Gud hulpit hade, öfwergaf han det hedniska sättet och trodde på Gud, och lät omskära sig; och wardt räknad i hopen med Israel, han och alla hans efterkommande, allt intill denna dag. * *Jud. 6: 18.
7. Och då dagen uppgick, hängde de hufwudet ut öfwer muren, och togo sina wärjor och föllo ut i en hop och med stort rop.
8. Då de i wakten det sågo, lupo de till Holofernes’ paulun;
9. Och de, som der inne woro, gjorde ett buller för hans kammare, der han af wakna skulle.
10. Ty man torde icke klappa, eller gå in i kammaren till försten af Assyrien.
_803.jpg&oldid=346764){kind=link}