| Wishetens Bok. | Cap. 8, 9. | 25 |
2. Densamma hafwer jag älskat, och sökt henne allt ifrån min ungdom, och tänkte taga mig henne till brud: ty jag hafwer fått kärlek till hennes fägring.
3. Hon är utaf en härlig adel; ty hennes wäsende är när Gudi, och HErren öfwer all ting hafwer henne kär.
4. Hon är det hemliga rådet uti Guds kunskap, och gifwer Honom före, hwad Han göra skall.
5. Om rikedom är en kostelig ting, medan man lefwer; hwad är rikare än wisheten, som all ting gör?
6. Om klokheten gör det; hwilken ibland alla är en klokare mästare än hon?
7. Om någon hafwer rätthet kär, är hennes arbete icke annat än dygder; ty hon lärer tukt, klokhet, rättwisa och starkhet, hwilka ting allranyttigast äro, medan menniskan lefwer.
8. Om man begärer mycket weta, så kan hon råka på, både det framfaret är, och det tillkomma skall; hon förstår sig uppå förtäckta ord, och kan upplösa kloka gåtor; tecken och under wet hon tillförene, och huru det gå skall på tider och stunder.
9. Jag hafwer beslutit, att jag will taga mig henne i sällskap; ty jag wet, att hon warder mig goda råd gifwande, och tröstar mig uti sorg och bedröfwelse.
10. Genom henne hafwer en yngling ära ibland folk, och heder när de gamla.
11. Jag skall warda skarpsinnig funnen i dom, och inför de mäktiga skall man förundra sig uppå mig;
12. Då jag tiger, skola de bida efter mig; då jag talar, skola de akta deruppå; och om jag länge talar, skola de hålla handen för munnen.* *Job 29: 9.
13. Genom henne får jag ett odödligt namn, och låter en ewig åminnelse när mina efterkommande.
14. Jag skall regera folk, och hedningar skola blifwa mina underdåner.
15. Grufweliga tyranner skola frukta sig, när de mig höra; när folket skall jag god finnas, och i örlig en hjelte.
16. Blifwer jag ock hemma, så hafwer jag min ro med henne; ty man ledes icke wid hennes umgängelse, eller hafwer någon olust med henne, utan hellre lust och glädje.
17. Sådant betänkte jag med mig, och lade det på hjertat; ty de, som med henne i skyldskap äro, hafwa en ewig warelse; och de, som i hennes wänskap äro, hafwa en ren wällust;
Ren wällust, det är godt samwete, inwärtes fröjd och glädje, som kommer af en rätt tro och sann gudaktighet.
18. Och en oändelig rikedom kommer genom hennes händers arbete, och klokhet i hennes samwaro och samtal, och ett godt loford af hennes umgängelse, och samtal.
Jag gick omkring till att söka, att jag måtte komma henne till mig.
Arbete, det är genom hennes lära och råd.
19. Ty jag war ett barn af god art, och hade fått en god själ;
20. Men då jag wäl uppföddes, wäxte jag till en obesmittad kropp.
21. Men då jag förnam, att jag icke annars kunde kysk blifwa, utan Gud gåfwe mig det (och detsamma war ock klokhet, kunna besinna, hwars nåd det war), gick jag till HErran, och bad Honom, och sade af allt mitt hjerta:
9. Capitel.
O, mina fäders Gud, och all barmhertighets HErre, du som all ting genom ditt ord gjort;* *1 Mos. 1: 1, 2.
Här talar han och beder uti Salomos person, alla förstar till exempel, att de också skola bedja, och är detta en ganska kostelig bön.
2. Och menniskan genom din wishet beredt hafwer, att han råda skulle öfwer kreaturen,* som af dig gjorde äro; *1 Mos. 1: 26.
3. Att han werlden regera skulle, med helighet och rättfärdighet,* och döma med rätt hjerta; *Eph. 4: 24.
4. Gif mig wisheten,* den allestäds omkring ditt säte är; och förkasta mig icke ut ifrån dina barn; *1 Kon. 3: 9. 2 Chrön. 1: 10.
5. Ty jag är din tjenare och din tjenarinnas son, en swag menniska, som icke länge lefwer, och hafwer ett ringa förstånd i lag och rätt;
6. Och om än någon ibland menniskors barn fullkomlig wore, så gäller han
_813.jpg&oldid=346792){kind=link}