| Josephs fångenskap. | 1 Mose Bok. | Cap. 39, 40. | 93 |
in en Ebreisk man, att han skulle komma oss på skam. Han kom här in till mig, på det han skulle ligga när mig; men jag ropade med hög röst.
15. Och då han hörde, att jag skriade och ropade, då lemnade han sin mantel när mig och flydde och lopp ut.
16. Och hon lade hans mantel när sig, så länge henne herre kom hem.
17. Och talade till honom samma orden och sade: Den Ebreiske tjenaren, som du hafwer haft här in, kom här in till mig, att han skulle komma mig på skam.
18. Men då jag skriade och ropade, lemnade han sin mantel när mig och flydde ut.
19. Då hans herre hörde sådana sin hustrus ord, som hon till honom talade och sade: Så hafwer mig din Ebreiske tjenare gjort; wardt han ganska wred.
20. Då tog hans herre honom och lade honom i fängelse, der konungens fångar inne lågo: och der låg han då i fängelset.
Genom gudsfruktan, trohet och redlighet blef af den fattige slafwen Joseph en ansedd man i Potiphars hus. Der kom han i frestelse, men Gud skyddade honom. Man finner af denna berättelse, att Joseph war både ödmjuk och samwetsgrann; det war hans tro och hans gudsfruktan, som uppehöll honom. Hans ord: hwi skulle jag så mycket ondt göra och synda emot Gud, äro en sköld emot alla syndens pilar. Icke blott sjelfwa synden, utan äfwen allt tillfälle dertill sökte han att undwika (v. 10). Han flykt (v. 13) war ärofullare än den största hjeltebragd.
Köttslig kärlek förwandlas ofta hastigt till bittert hat. En synd föder ofta många andra synder. List, lögn och hämndlystnad föddes här af wällusten.
21. Men HERren war med honom och war honom gunstig och lät honom finna nåd för befallningsmannen öfwer fångahuset.* *Wish. 10: 13. Apg. 7: 10.
22. Så att han befallde alla fångarna i fängelset under hans hand, att allt, det der skedde, måste ske genom honom.
23. Förty befallningsmannen öfwer fängelset såg, att HERren war med honom i allt det, som under hans händer war, och att HERren lät det han gjorde lyckosamligen tillgå.
Josephs förnedring och fängelse war egentligen en upphöjelse; det war inseglet på hans fromhet och ödmjukthet. Det blef han i obemärkt stillhet af Gud beredd till det höga embete, som han sedan skulle bekläda.
Joseph war omkring sjutton år gammal, då han kom till Egypten, tillbragte omkring tio år i Potiphars tjenst, nära tre år i fängelset, och war trettionio år gammal, då Jacob kom till Egypten.
Äfwen i fängelset war Gud med Joseph, och utan twifwel hade han der i stilla umgänge med Gud flera lyckliga stunder, än i sin ärofulla men farliga tjenst i Potiphars hus.
40. Capitel.
Skänkens, Bagarens dröm. Josephs tydning och begäran.Och det begaf sig derefter, att konungens i Egypten höfwitsman öfwer skänkerna och höfwitsmannen öfwer bagarena bruto deras herre konungen i Egypten emot.
2. Och Pharao wardt wred uppå dem;
3. Och lät sätta dem i hofmästarens hus i fängelset, der Joseph låg fången;
Fängelset utgjorde således en del af Potiphars hus; emedan han såsom öfwerste för lifwakten tillika hade högsta uppsigten öfwer fängelserna. Afrättningar och andra straff werkställdes äfwen under hans tillsyn.
4. Och hofmästaren satte Joseph öfwer dem, att han skulle tjena dem; och de sutto några dagar.
5. Och både skänken och bagaren drömde om en natt hwar sin dröm, och hwars deras dröm hade sin uttydelse.
6. Då nu Joseph kom om morgonen in till dem och såg dem ångse.
7. Frågade han dem och sade: Hwi ären I så ångse i dag?
8. De swarade: Oss hafwer drömt, och wi hafwa ingen, som oss det utlägger. Joseph sade: Utläggningen hörer Gud till: dock förtäljer mig det.
Hofmästaren (Potiphar) låter nu Joseph äfwen i fängelset erfara en synnerlig gunst och war troligen öfwertygad om hans oskuld; men kunde för sin äras skull icke befria honom. De twå förnäma fångarne ansågo dessa drömmar för märkwärdiga och trodde deras uttydelse wara möjlig; derföre beklagade de, att ingen af Egyptens drömtydare war närwarande. Drömtyderi ansågs i Egypten såsom en stor hemlig konst. Joseph hoppas att genom Herrans bistånd kunna gifwa uttydningen, och wille gerna wara de sorgsna till tjenst, så widt han kunde.
9. Då förtäljde skänken sin dröm för Joseph och sade till honom: Mig drömde, att ett winträd war för mig:
_103.jpg&oldid=342553){kind=link}