Sida:Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf/179

Wählmåelsä i Deckän ^[1] Hus,
Män fram årn alt sånheitä!
Ärbeye då i fulte dus !
Sähn Fåhlkj å kröter beYtä!'.
Kråmbuä aller wärä tomm
På lännän mykji Gås å Bonn.

Jarntlänn e fult mä Fågel-fluck;
J Räfsån stor Hierphyssnä!
Å Rafwen Fleskj å tjåtän tjuck
Så hwår kun få si lyssnä,
Såm sö i Lännåm bo å fins:
Män först bethälä go Provins.

Ja lyckä å te Ku å Su,
Te Häståm å Walackom!
At alt ske gå mä Skjötåmå tu,
Kråm-slähn int stan ti backåm!
Kjynnän^[2] mjählck ti Smått å Stohldt
Ä Hunnän rakä tjyfwän bohldt:

Män åm nån trodd Dä wåhlt int wrdj,
Ä wille meg förtykji,
För di je kan int ohlä skräj,
Än råpå^[3] ut förmykji;
Så skul je leer, hwådt såm je bell<ref<y</ref>,
Hår' Dä Deck two, ske bärä tell.

Äm jamnen ha nå tähläs mäst,
Såm milla Deck ha kymi:
Män jamn nå Siählf bå wärst å bäst,
Lät ingen wära pyni:
Men meining e aldeiles go;
Bytt sårj å glejä milla two.

Brågåmen, såm ha stärckär rYgg,
Ske ahlti ta storslåmpen.
Mä sir hår’ lässe kan gå trygg,
Når Stötingjen bär klåmpen,
Äätkjälcken får lihls ennän ha,
Då står Reskapen mä seg bra.

På slutän kom mä nå tell Deck,
Jåmfruän Strek' å Tåuskjän;
Äatt töken jamne mängång reck,
Lägg ut försicktåt Råuskjän,
Så hwår tröst få sen Fisk i hamn,
Såm giärä kan den ojamn jamn.

---

1. v
2. w
3. z