de tilf blader, och stielkarna blifwa stora, långa; bladerne dubbelt större än ordinairt; men aldrig en blomma, men där igenom blifwa de hastigt drifne stielkar så lösa och froje,[1] at trädet på flere åhr ej kan bära blomma äller frucht.
jag tror helt säkert det, at om någor hade lust en enda sommar äller några dagar om sommaren observera, det man skulle få hela hundradet med artiga consectaria, sedan man först fått, så här, lagt grunden till denna nya wettenskapen. Hade jag den lyckan at wara när Min Broder, så skulle jag utlägga mitt gifne probleme för min Broders ögon, at Min Bror där af skulle hafwa nöje.
Hwarföre obligeras icke wåra apothekare at plantera Cyclamen[2] i sine trägårdar? de wäxa där lätt i skugga, allenast de höllias. Men Cyclamen siccum och årgammal, har merendels mistat all kraft. Ungu. Arthanitæ skall ju förfärdigas af färska roten. en rot som liggat 1 åhr i apothequet har icke stor kraft quar.
Min Bror, i som får doch tid at tänka, lät mig wetta något nytt ifrån den widlöftiga werlden, som kan hugna oss som här krypa uti pulvere scholastico.
Licentiaten Elf ligger nu ständigt inne och kläcker sin disputation;[3] så snart han fått ägget utkläckt, lära wij få honom fram.
Hälsa dem som unna mig godt.
|
|
Utanskrift och sigill som på bref. 679. — Namnet saknas i underskriften.
