varit soldater, eller på annat sätt i Compagniets tjenst, ty ingen annan får bosätta sig der i landet, än den som i 6 år tjent Compagniet, emot 100 år gamle, vid munterhet och god helsa; och gästfriheten är der så stor, som deras allmänna välmåga. Det är sannt, inga granna hus och möbler finner man der; men beqvämligheter nog: Inga granna bord; ty sjelfva brödet felas, ehuru landet bär det skönaste hvete. Boskapsskjötseln är själen af landtmannayrket. En enda kan äga 20,000 får, utom ull, med svansar som väga 10 til 12 marker, och som bestå helt och hållet af talg — 10 à 12 000 boskapskreatur, hvilka omstryka trakterna hela året genom, åtföljda af Vallhjon och Hundar, utan allt annat tvång, än at så många af de först til hands varande fasttagas vid förefallande behof, som kunna fylla de medtagna mjölkkärilen, eller de vanliga slagthoarna, hvars antal icke är litet; då köttet torrkat tjenar det dem i ställe för bröd, hvarpå smör och ost lägges, och mjölken utgör matvinet. — På hvilket ställe man kommer, ser man treflighet och snygghet, och man är välkommen — at aldrig släppas borrt. — På sådant sätt är ingen konst at anlägga Colonier, och deras bestånd skall blifva lika så ofelbart, som sjelfva naturen, hvarpå de äro grundade.
