bön blifvit förrättad om bord, utsattes alla skeppsbåtarne. Klockan 8 gingo vi i land med alla våra båtar, så när som på en, och några soldater, til den platsen, som var utsedd för stadens byggande, hvarest compagniets flagga[1] hissades, i et träd, under kanonernas lossande ifrån skeppen.
Vid ankomsten i land blefvo vi omgifne af en hop svarta Inbyggare ifrån städerna, i grannskapet, hvilka räckte oss händerna såsom et tecken af deras tilfredsställelse. Jag blef förundrad at höra somliga af dem tala god Engelska; men de sade mig at de lärt den igenom umgänge med Engelska och Amerikanska Slafhandlare. Vi gingo om bord för middagsmåltiden klockan 2 e. m., och bragte några af de Svartas Hufvudmän med oss. Vid solens nedgång blef åter et kanonskott lossadt och flaggan nedstruken, hvilket beständigt derefter blef iakttaget.
De första veckorna voro vi nödsakade at förblifva om bord på skeppen, och gjorde endast korrta utsväfningar i land. Denna tiden var för mig lång. Men den 16. derpå följande Mars anlände Lieutenant Clarkson ifrån Amerika, med 16 fartyg
- ↑ Den var grön, med en svart hand laggd uti en hvit, omgifne med Palmqvistar.
