Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

breviores, sub maxilla inferiore. Oculi parvi. Caput fuscum. Corpus plagioplateum, molle, lividum mauculis fuscis, nudum absque squamis. Abdomen bentricosum. Cystis fellea maxima. Jag har fört denna, efter vår stora ichtyologus Artedius honom ej uti Systemet inrollerat, till genus Gadi, emedan denne mycket liknar det släktet till utvärtes anseendet; men som fisken har icke uti sin membrana branchiostega sex strålar utan 14 och på ryggen icke 2 eller 3 utan en enda fena, så bör den skiljas, och av honom inrättas ett nytt genus under namn av Silurus, vars karaktär bliver, att han är en piscis malacopterygius, membrana branchiostega rad. 14, pinna dorsali unica, cirrhis ad os plurimis.

Starar Fn. 183 bodde i myckenhet under tegeltaken och förde stundeligen till sina ungar mat, vilken bestod av larvis papilionum och phalænarum, dem de flitigt samlade i trädgårdarne och gjorde därigenom sin hyresman mera tjänst än skada, fast dem oskyldigt tillägges, att de taga ämnet till frukten och föra det på en viss tid om sommaren till mat åt sina ungar, vilket de dock näppeligen lära göra, därest icke maskar redan innästlat sig i fröämnet, så att ett sådant ämne ändock bliver fruktlöst.

Mullvadar Fn. 17, voro här nog allmänna i trädgårdarna, varigenom vi hade tillfälle att underrätta oss om deras art. Mullvadar och sorkar hållas allmänt före vara ett och samma djur, som äro dock helt åtskilde, ehuru de bägge leva under jorden och uppkasta högar, men mullvaden har överallt vassa tänder och är ett rovdjur (fera), däremot sorken, Fn. 29, är en gnagare och har tänder såsom en råtta. Mullvaden söker allenast metemaskar och dem bortplockar, men sorken äter varjehanda slags rötter och gnager barken av rötterna på träden, varigenom de omsider fördärvas. Således är fuller mullvaden ofta förtretelig med det han uppkastar gångar och sängar, men sorken för trädgårdarna alldels fatal, som dessutom fördärvar rötterna.

Åkren sås här mest med tvesäde, och brukas av bönderna helst vårråg, fastän herrskapen numera så ofta vinterråg. Kornåkren, som bliver sådd vartannat år, gödes allena.


95