Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

en bred, tjockt stickad krage. Huvudet täcktes med en linneklut, som var hopbunden vid hjässan och nedhängde med parallellt skurne ändar allt neder till axlarna. På fötterna buro de tofflor i stället för skor.

Flintor funnos överallt på slätten, men på Maltesholm, som låg så ansenligt högt öster om slätten, funnos flintor så sällsynt, som de på slätten voro allmänna. De voro på Maltesholm så små, att där sällan fanns någon större än en valnöt, vilket är ett märkeligt rön för dem, som om landningen och vattnets avtagande spekulera.

Resan ställtes ifrån Maltesholm till Vittskövle över östra slätten.

Slätten här i Gärds härad, som följt oss alltifrån krutbruket och sträcker sig ifrån Åhus jämte östra havssidan åt Cimbrishamn, är helt och hållen sandig samt fördelt i mycket litet kullriga och stora fält med små bäckar. Gårdarna ligga i stora byar, där bäckarna skilja landet, vilka märkas på långt håll genom träden, som blivit planterade vid gårdarna, besynnerligen pil och ask, vilka trän både pryda och fukta gården om sommartiden; men utom gårdarna synes intet tecken till något träd. Åkerfälten äro delte i treskiften med vinterråg, litet vårråg och korn utom tredjedelen, som vilar till boskapens föda. Det sidläntare är äng men ringa och har ingen proportion mot åkren. En sådan slätt går i norr och söder, längre än ögonen räcka, innestängd på östra sidan av havet och på västra sidan av ett högt, skogaktigt land såsom en hög ås.

Åkerfälten vilade vart tredje år och besåddes första året med råg, andra med korn, men tredje året vilade det; dock hälften av det, som vilade, besynnerligen på den sidan av slätten, som stötte in närmast till västra skoglandet, besåddes med ärter, emedan allmogen hölt före, att ärterna gödde åkren.

Syra, Rumex laceolata Fl. 296, växte på den vilande slätten, att åkerfälten stodo helt bruna av dess blommor; ty den täckte dem alldeles, så att vi aldrig sett så mycken syra som på sandslätterna i Skåne; härav man lätteligen skulle tro, att mjölken, som kommer av ett så syrligt bete snarare skulle

134