Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

att ligga, eller ock att senare inbygggare bortfört den överkastade klappuren eller sanden.

Äsperön låg vid landsvägen när intill havet på en artig ort, som hade fyra fält eller avsättningar trappevis och nog tvärt avskurne såsom vallar nästan på samma sätt som Kinnekulle, om man förliknar möss med elefanter. Här begåvo vi oss ifrån landsvägen till Stenshuvud 1 kvart genom en låg och vidlöftig hasselskog.

Alunskiffer sågs vid havsstranden, så snart vi passerat Äsperön vid Kvasa. Denna skiffer var svart och gav ännu svartare bokstäver, när man skrev på honom. Skiffern var här i myckenhet på de nedrigaste ställen av marken, vilken hel och hållen härav bestod, och gick även skiffern neder och under själva havet, fastän stranden var uppfylld med så stora kullerstenar, att de knappt kunde röras av dragare. I denna skiffer satt mycken pyrites cubicus ferri, och liksom kesspikar varit slagne igenom skifferlamellerna.

Fåren hade här varit mycket sjuka i huvudet, med vilket de slokat ned till jorden och änteligen dött. Folket, som dem öppnat, hade stannat i förundran, när de funnit brömsar in i huvudet. Desse brömsar äro nog allmänne i Lappmarken på renarna. Har först funnnit Vallisnerius dem i fårens huvud och beskrivit dem i Italien. Réaumur i sitt verk över insekterna tom. IV, tab. 35 har noga beskrivit och artigt avritat dem. Det är nosmasken, vilken jag uti Svenska Fauna framställt under namn av Oestrus 1026, 1027. Denna fluga, eller rättare sagt styng, flyger in i näseborrorna på de idisslande kreaturen och där lägger sina ägg, vilka straxt utkläckas till maskar och leva sedan in sinu frontis framför hjärnan hela vintren med kreaturens ganska stora olägenhet, och ehuru desse väl icke komma in till själva hjärnan, dock suga, röta och sticka de ofta så hinnor och nerver däromkring, att kreaturet ofta dör därav. De som icke dess bättre förstå anatomien kunna snart tro, att desse ligga invid hjärnan, efter de ligga inom huvudskålen. Då lappen hårt kört sin ren om vintern, fnyser han ofta hela göpnen maskar ut på snön, vilka äro av samma slag som desse.


159