Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

brännvin och dylike persedlar, måste hämtas ifrån Trälleborg. Landsvägen hit till staden ifrån vattnet kan näppeligen synas, utan körer man havsstranden, då vattnet är utfallet, ifrån Kämpinge, eller ock över ljungen genom bivägar. Ingen ordinär postgång är inrättad till denna staden närmare än ifrån Malmö. Utan den som vill söka sig en stilla retrait, kan näppeligen få den i Sverige tystare än här, ty här bo inga ståndspersoner utom kyrkoherden, borgmästaren och en strandriddare. Ingen by är utom staden på hela milen. Borgerskapets förnämsta hantering är fiskande. All stranden omkring Skanör är befästad med fin sandgrund, så att man här ofta kan vada ut hela åttondels milen, då vattnet knappt stiger till knäs. Emellan N. udden och östra Skåne land är en ståtelig hamn. Då något vid Skanör skall transporteras till skeppen i hamnen, köres det med hästar långt ut i vattnet till båtar, vilka föra varan ombord. Inbyggarena äro här mycket vane vid vadande och att håva räkor, ål och annor fisk. Torv och gödsel, som om sommartiden faller av hästar och kor, med halm äro invånarnes bränsle och ved på denna alldeles skoglösa trakten.

Gärdesgårdar och plank äro här upplagde som en mur av grön torv, merendels famnshöga och breda, så att man kan bekvämligen spatsera ovanpå dem. De måste ock på fleste ställen göras så täta omkring åker och äng, att höstfloden från havet icke må tränga sig igenom och bortskölja åkern. Igenom denna torven, som är oumgängelig till gärdesgårdar, flås betesmarken, som förut är mycket mager och sandblandad, så att hon icke kan mera bättras.

Torven, som skars på betesmarken till grädesgårdar, var i yttra kanten 3 à 4 tvärfinger tjock, men i närmaste helt vass, varav jorden efter torvskärningen såg ut som trappsteg, men torven, som lades på taket, nämligen överst på ryggåsen ovanpå tången, var jämntjock.

Åkerbruket på denna sandiga trakten är helt särskilt ifrån andra orters, ty när ängen icke mera vill bära gräs, gödes hon och vändes med en plog. Härpå sås korn, som nedharvas. Hösten därefter vändes samma torven med samma plog helt

255