Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/279

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

vattnet flytande; men sedan jag även fant henne ovan vattnet vara långt smalare än någon annan bekant Riccia, så vågar jag icke blanda henne med någon annan. Denna lär ofelbart vara Lichenastrum aquaticum fluitans tenuifolium furcatum, Dill. Musc. 213, t. 74, f. 47 och Hepatica palustris dichotoma, segmentis angustioribus, Vaill. Paris. 98, t. 10, f. 3. Själva substansen av växten liknar alldeles Riccias, att jag ej vågar föra henne till Jungermannias. Den som får se blommorna på den växten, kan säkrare utstaka dess genus.

Agrimonia officinarum Fl. 394 viste först i dag sina blommor tillika med Hypericum.

Crepis scanensis stod på ömse sidor om vägen och slöt sina blommor igen straxt efter kl. 3.

Fläder var allmän vid alla gårdar.

Cichoreum Fl. 650 åts alldeles icke av hästarne.

Trifolium lupulinum perenne Fl. 618 var allmän över hela slätten. Vexillum, som inneslöt frukten, var nedböjt och på sidorne hopkramat, men icke flat, som på det allmänna Trifolium lupulinum Fl. 617, alltså formerade en strobilum laxiorem.

Hästarne stodo här och där på marken och noppade eller gnogo varandra på halsen, ävensom hundar och kattor pläga loppa sina ungar.

Markinge sätesgård, som låg vid vägen, hade i trädgården åtskilliga unga valnöteträn. Här såg man ock ligusterbladen vara på kanten ätna av spanska flugor.

Bien svärmade vid gårdarne, och bondfolket ringde för dem med mortare.

Annarslöv, kvart 4.

Epitafium sågs i kyrkan efter N. Wolf Sternberg, professor och bibliothecarius i Uppsala 1679, som avlidit år 1694 den 6 november.

Tussilago vulgaris Fl. 680, som icke är allmän här på slätten, fanns här men efter dess art på intet annat ställe än i lerjord. Man kan merendels vara säker, att varest denna Tussilago växer uti någon kvantitet, där är ock jorden blandad med ler.

Oenanthe aquatica Fl. 236 är en ört, som jag icke funnit vilt

273