Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

13 blomklasar. På samma sätt ser man, att då trädgårdsmästare tvinga sina trän inom trånga krukor, som gemenligen är deras plägsed, så förhindras träden i växten att skjuta upp i stjälk, men icke så att skjuta blommor.

Ogräs kallas de växter, som mer och lättare växa i åkren, än vi dem åstunda. Historiska kunskapen om ogräs är ännu icke utredd utan lämnad av ekonomisterna. Här på trakten voro förnämligast 4 slags ogräs i åkrarne, nämligen Melampyrum arvense Fl. 511 i rågåkern, Sinapis arvensis Fl. 548 i kornåkren, flyghavre Fl. 97 i bäggedera och döra Fl. 541 i hören. Underliga äro senapen Fl. 548 och skälran Fl. 511, som endast framkomma med sin säd, nämligen skälran med rågen och senapen med kornet och sedermera vila för varandra. En ganska dråpelig inrättning av naturen. Jag har sett, att frön av Melampyrum ligga 2 år i jorden, förr än de gro, men senapen uppväxer första året.

Vitax sågs här och där några få i rågåkrarne. Jag såg efter, om de förorsakats av någon köld, såsom det ibland sker upputi landet och besynnerligen hände 1750 i skogsbygden; men merendels låg någon liten mask inom bladhölstret, som uppätit strået och levde av den tillflytande saften inom hölstret. På några strån, där jag icke fant tecken tilll en sådan mask, och där ingen köld skadat, undrade jag att somliga blomster i axet voro alldeles vita, vilken gåta sedermera herr Eric Eklund för mig upplöst, som utrönt att de förorsakats av ett litet insekt, som kallas Thrips Fn. 726, vilket här lägger sina ägg.

Sädespumpor kallas klockgrodorne, som så väl vid Jordberga som i nästgränsande byar hördes, men voro här högmältare