Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/346

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Surbrunnen besöktes och dracks nu av många gäster, som kommit hit ifrån fjärran orter, och månge funno här sin hälsa av ett vatten, som är ett av de förnämsta surbrunnsvatten i riket, fast icke det starkaste till järnhalten.

Stenkolsskärpningar hade varit upptagne emellan surbrunnen och staden, men lämnade.

Aphides Populi nigræ Fn. 1355 sutto överallt på bladen av poppelpilarne emellan surbrunnen och staden. Löven framburo liksom röda bär av åtskillig form, vilka öppnade sig och framsläppte sina kräk.

Lindarne, som först i går viste sina blomster, stodo nu i full blomma och gåvo en härlig orangie-lukt över hela staden.

Blomster utvakades att på dem se, vad timma de sig öppnade eller tillslöto och att därmed få i stånd det Horologium Floræ, på vilket jag i flera år arbetat, och genom vilket man må kunna på vilda marken, fast under mulen himmel säga så noga tiden som av något ur. Här tog jag för mig tvenne örter, som icke finnas hos oss upp i landet, nämligen Leontodon Taraxaconoides Fl. 628 och Crepis scanensis, som bägge växte här.

Crepis begynte öppna sin blomma var morgon kl. 6, och alla blommorna voro kl. 6½ utslagna. Leontodon öppnade alla sina blomster emellan 6 och 7 om morgonen. Crepis begynte om aftonen sluta sina blomster kl. 6½ och inemot kl. 7 voro alla tillslutne; men Leontodon tillslöt alla sina blomster emellan kl. 5 och 6 om aftonen.

Rön anställdes med samma blomster, som sattes i vatten i ett glas och bevakades inomhus; då Crepis hade utslagit sina blommor kl. 6½ men Leontodon icke förrän kl. 7 om morgonen. Crepis tillslöt sina blomster om aftonen kl. 7 men Leontodon kl. 6.

Galium luteum Fl. 116 kallades även här sligefrö eller sligeört och gavs boskapen uti hæmaturia, då de kommo ifrån slätten till skogsbygden och fingo blodpiss.

Panicum adhærens Fl. 54 växte vilt i åkrarne, som icke finnes upp i landet. Vi betraktade här noga samma lilla gräs, vars ax var en verkelig panicula floribus deorsum nutantibus. Calycis

340