Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/404

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

mossa. Detta glasbruk bestod av en skön glashytta och en stor hop torp, där arbetarena bodde. Här förfärdigades allt glas i Skåne, som är vackert och säljes vida. Sanden till glaset hämtas ett par mil härifrån.

Melampyrum vulgare Fl. 513 kallades ekört, emedan hon växer helst och mest i ekeskogar.

Scirpus cespitosus Fl. 42 kallades mossatuv, ty han täcker nästan allena alla de mossar, som bestå av torv, och är den sterilaste ört, som ej heller ätas av boskapen, varföre mosstuv, som är otjänlig till bete, under tiden avslogs av bönderna att med honom täcka ryggåsen på halmtaken, emedan han slår vattnet ifrån sig.

Kalvhagarne stodo fulla av Linearia Fl. 501, Erysimo Fl. 554 och Urtica Fl. 773, den kalvarne icke åto.

Erica Fl. 309 eller ljungen begynte intaga alla backar och nu först att blomstra.

Pteris Fl. 843 eller bräken begynte nu bliva så allmän, som den förut var sällsynt, och viste sig överallt på ljungbackarna.

Calmus sågs i myckenhet bort mot Blekmossa och åts av intet kreatur.

Bälinge, kvart 6, efter stenig väg.


Julius 25

Lärkesholm, översten vid Kronebergs regemente, herr baron Liewen tillhörig, låg 2 kvart ifrån Bälinge bredevid vägen. Gården hade för någon tid sedan avbrunnit och var nyligen uppbyggd och i stånd satt.

Baron Liewen var en herre, som utan studier, igenom ett makalöst snille, själv inventerat ganska många och nyttiga saker för ekonomien, dem han ock helt fritt upptäckte utan att av dem göra någon hemlighet mer än endast av vargdödandet, stålet och skjutandet på långt håll.

Vargar, besynnerligen såväl som andra rovdjur pretenderade herr översten sig vara mästare att utrota, och bestod konsten

398