Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/411

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Eskilstuna, varest än i dag skola finnas karpar på ett ställe, där de en gång sluppit ut i strömmen. Denna liksom nya anledning att bygga en privat hushållning på dammars skötsel bör jag rekommendera till idoga hushållare att upp i landet förökas, emedan ett tunnelands trakt, som ställes under vatten, (då en kvadratfamn räknas för var karp, och en karp fullväxer på 5 år, som alltid betales med en daler silvermynt till det minsta), kunde på 5 år kasta av sig 6,000 daler silvermynt intresse. Alla dammarne böra hava avlopp med pumpstockar eller kanaler under dämningen, så att vattnet kan uttappas, ty det händer ofta, att gäddor komma i karpdammarne, som nödvändigt måste utrotas såsom vargar ifrån fåren, där de icke alldeles skola ödelägga karpdammarne. Gäddorne komma hit mestadels igenom änder, som om våren lägga sig i dammarne, och då de här träcka, utkläckes all den gäddrommen, som de ätit och icke söndertuggat, så att en damm, som alldeles varit fri för gäddor, kan mycket snart få en stor kvantitet av dylik fisk, utan att man vet huru den ditkommit, vilken sak herr professor Gmelin i Tübingen utrönt i Siberien.

Fisk transporteras levande ifrån en ort till en annan medelst tunnor på det sättet, att i sprundet sättes en trätratt, som är ovantill täckt och genomborrad med ett hål, att vatten kan esomoftast igenom tratten påslås och dock icke utskvalpas, då det slemmiga vattnet även esomoftast utsläppes igenom tappen, som sitter liksom på andra tunnor nere vid botten. Tunnan köres på ett par sviktande stänger, att skakningen må mindre stöta fisken.

Segelnot är på få ställen i riket brukelig, ty aktar jag för nödigt att här beskriva densamma. Noten var fyrkantig, lång 8½ alnar, bred 4½ alnar. Kalven eller kilen var bunden till form av en säck med små maskar, att de störste med möda kunde insläppa 3 tillsammans lagde finger, och de längre bort voro så små, att man knappt kunde sticka lillfingret in i maskorna. Tännelen, som gick runt omkring öppningen eller främre kanten på noten, var fingerstjock, vilken på övra sidan upplyftades med flår och på nedra sidan neddrogs med sten,

405