Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/429

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

för stor, att landet skolat så mycket avsköljts av regn eller av forna stranden, och för tung, att vattnet kunnat honom ditföra; ty tror gemene man, att trollen kastat honom dit, när första kyrkan inrättades, ty de närmaste kyrkor Åhus och Ljungby skola vara de äldsta kyrkor här i landet.

Ljungby, en sätesgård som håller mer än 2 hästar, överstelöjtnanten herr baron Coyet tillhörig. Stenhuset var med tjock mur byggt på tre sidor om gården. En stor grav innesluter mangården. Ladugården var även grundmurad på 3 sidor. Trädgården var stor och full med fruktträn med många vinbärsbuskar samt en ansenlig hop valnöteträn, varav allenast ett enda uthärdat vintern 1740.

Vinbärsvin var här pressat både av röda och vita vinbär. Det röda, druckit med socker, gav i smaken föga efter rött vin, var nästan starkare och kom icke så lätt i arbete. Herr överstelöjtnanten gav mig följande beskrivning på sättet att förfärdiga sådant vinbärsvin: Enär bären äro fullmogna, avplockade och av stjälkarne avstrukne, skola de vägas och sedan väl stötas i en ren tunna eller så, som därtill allena brukas, och det med en björkstöt. Sedan tages gott källe- eller brunnsvatten uti en stor kettel och kokas, till dess tredjedelen är inkokad. Därpå silar man vattnet ljumt eller som spenvarm mjölk uppå de sönderstötta bären uti ett rent kar eller stor så efter det kvantum, som man vill göra. Till vart skålpund bär tages nästan ett halvt stop vatten. Sedan täckes det väl till med täcken och står ett dygn. Därnäst silar man saften igenom en hårdukspåsa, och skalen tillika med stenarna pressas igenom en press rätt väl, så att smaken av stenarne i själva vinet rönes, och den saften samlas i samma käril, som det övriga står uti. Däruppå tages pudersocker (annat än pudersocker duger intet), till 3 skålpund bär 1 skålpund socker, och då står all denna saften i karet, till dess allt sockret är smält, och på det smältningen må snart kunna ske, röres däruti med en björkkäpp. Strax därefter tages ankaren eller halvankaren fram, som hava en god och ren lukt, och bättre äro de, som nyss avtappade äro, och fyllas desse ankare icke fulla på en tvär-

423