orten blefwe öfwerlemnad och indelt, då ock den förmånen winnes, at, igenom en sådan lika fördelning, Upsyningsmännen blefwe lika sysselsatte, lika deltagande uti et gemensamt fädernesland ägande ämnens wårdande: lika flit skulle anwändas, lika beröm och answar wore at wänta, och Riket hade at glädja sig öfwer tilkommande inbyggare, til sinnelag ifrån barndomen sammanstämmande, och til wilja genom upfostran förenade.
Då wi ankommit emot middagen til Ekholmsund, förföll åter wår kära Elvius så mycket, at wi ej wågade gå längre, och blefwo til något qwarstannande här så mycket mer styrkte, som ÖfwerDirecteuren Faggot, wår sjuke både med wänskap och likhet i wetenskap och snille förbunden, då just war här wistande, at kunna emottaga en så kär gäst och skaffa honom all önskelig wederqweckning och skötsel. Det til Upsala straxt afsände budet, berättade wid återkomsten andra morgonen, Archiatern Rosén wara i Stockholm. Och som en sådan sjuk fordrade ej mindre, än en sådan Läkare, skyndade wi sjelfwe dit, at honom derom anmoda. Wi måste altså lemna wår wärda och såte följeslagare, hwars sällskap oss så länge glädt, och hwars umgänge oss så mycket båtadt, och kände under hela öfriga wägen all försmak af den sorg hans förestående saknad förorsaka kunde, och uti hwilken så det allmänna som wetenskaperne och dess wänner skulle göra samma oboteliga förlust, och blifwa alla lika deltagande.
Denne bedröfweliga omständighet ömade oss så mycket mer, som wi under hela resan med så stor upbyggelse och fägnad spordt, hwad kärlek och högaktning, konst, wetenskap och snille nu hunnit upwäcka hos större delen af Rikets inbyggare, och at wi just då skulle hafwa at befara mistningen af den, som til et så stort wärks widare befrämjande som aldramäst behöfdes.
